Få filmskapare har så tydligt talat till (minst) en hel generation. Det började med Clerks, fortsatte med Mallrats, Chasing Amy och Dogma för att sedan kulminera i Jay and Silent Bob Strike Back (eller som någon länk i kedjan som hanterade det svenska släppet döpte om den till, Stjärnor utan hjärnor. Den länken är ond […][...]