Sommaren har precis kommit till min stad och hela gårdagsnatten låg jag i min säng med öppna fönster i sommarbris och sträckläste En himmel för Elliot. Det är en liten nätt roman med ett brett känsloregister och gott slut. Vanligtvis brukar jag tycka att romaner som denna ger en något fadd eftersmak. Men inte den […][...]

Samtidigt som Danielsson ger uttryck för ett förakt gentemot den klassiska Hollywood-filmen så presterar hon något som känns precis lika formaliserat – en den svenska debutantromanens arketyp – en jämntjock sörja som ger mig sura uppstötningar. Poängen Danielsson gör är förvisso att påskina hur litet Hollywoodfilmen har med vekligheten att göra, själv försöker hon prestera […][...]