Människor och djur, djur och människor, död och levande, kön och kropp, offer och förövare. Att norska Kristin Berget strävar efter att lösa upp invanda förställningar om uppdelning gick att ana redan i hennes förra diktsamling, Der Ganze Weg. ”Kroppen är också ett hus/ där rovdjur samlas” skrev Berget. Och ”Offerplatsen är bara tiden synlig […][...]

En karta tecknas genom platser och mark som sammanfogas. Den skapas av människorna, som skadar och verkar, tecknar gränser och raserar dem. Men konturer, åverkan, det som nöter på jorden och förvanskas av tiden är inte bara synligt i den ritade kartan. Det ligger lika mycket i de förhoppningar vi skapar för varandra och sättet […][...]

Jag upplever just nu vad jag misstänker är det närmsta jag kommer att komma de 15 minutes of fame som Andy Warhols framtidsspaning utlovade 1968. Idag börjar Romanprisets radiosända bokcirkel i P1 där jag är en av jurymedlemmarna. Jag tar inte upp det (enbart) för att skryta, jag tänker också på hur min läsning påverkats […][...]