Det har sagts på fler ställen, men jag måste säga det igen. Patrick McCabe skriver svart. Nattsvart. Hans historier tillhör de mest förskräckliga och deprimerande. Jag vet inte om det beror på händelserna själva eller sättet han berättar dem på. Antagligen både och. Det är de mest tragiska människoödena som skildras. Som i hans förra […][...]

McCourt blev med Ängeln på sjunde trappsteget hyllad av världens läsare för sin gestaltning av den fattiga irländska barndomen under det tidiga 1900-talet. En limerick, precis som staden den utspelade sig i, fylld med tvetydigheter och grovt innehåll, rytmiskt och poetiskt framställd med bottnar i såväl tragik som komik i en minst sagt originell förpackning. […][...]