Om man ska lista några tidstypiska svenska sjuttiotalsföreteelser, bör man bland progg, mah-jong-kläder, bokstavsvänster och gröna vågen även ta med grupp åtta. För få företeelser andas så mycket sjuttiotal som just denna pionjärgrupp med sina ”kvinnor kan”-sjungade demonstrationståg och den tidstypiska blandningen av feminism och socialism. Förgrundspersonen Ebba Witt-Brattström har tagit en ordentlig djupdykning i […][...]

När jag läste litteraturvetenskap hade vi en obligatorisk antologiserie på litteraturlistan som heter Litteraturens klassiker och består av tio-femton böcker där man plockat ihop ”de yppersta verken inom lyrik, dramatik och prosa”. Det är rätt så talande att den enda delen i serien som behandlade utomeuropeiska verk heter Orientalisk diktning och i den har man […][...]

Man behöver nog ha lite hybris för att göra anspråk på att skildra en hel kontinents moderna historia i en och samma bok. Men visst finns det också något av en lockelse i just detta: tänk om man på drygt 400 sidor kan greppa över så stort ämne? Richard Dowden gör här en rad nedslag […][...]

Mentalsjukhus attraherar. Framgången hos böcker och filmer som Gökboet, Patient 67, Girl, Interrupted, The Bell Jar, Ingen dans på rosor, Veronika bestämmer sig för att dö, Quills, De 12 apornas armé, När lammen tystnar och A Clockwork Orange kan knappast förklaras utan kopplingen till psykiatrisk vård. Det är en tacksam skådeplats för berättelser. Mänskliga fel […][...]

Jag tror att jag passade på att vara barn vid en ganska strategisk tidpunkt. Början av 80-talet framstår vid en jämförelse som ganska pedagogisk och snäll. Dagisfröknarna hade fortfarande ett visst socialt patos, men hade kanske lugnat ner sig lite jämför med Kalle Linds dagisfröknar. Ingen lekte så vitt jag vet tortyroffer och Pinochet, som […][...]

Att skriva historia är ofrånkomligen att reducera händelser och processer till gripbara berättelser. Början, mitt, slut; orsak och verkan. Tiden, händelserna, processerna i sig är förstås ohjälpligt förlorade och går inte att direkt få fatt i. Vi etablerar en massa mer eller mindre ikoniska bilder, men tidsperioder är förstås mycket, mycket mer än så. Så […][...]

”Konst för konstens egen skull” är en gammal devis som inte stod särskilt högt i kurs på 1960- och 70-talen. Konsten, menade fler och fler, verkar alltid i ett sammanhang, i samhället. Och om den inte ifrågasätter eller till och med försöker omstörta det samhället, så verkar den istället bevarande, passiviserande eller fördummande. Progressivt eller […][...]

I Nordmaling centrum finns en rondell med en liten stenpelare i mitten. Två svarta bilar på vägen. En tant med vit kappa och hatt går på den grusade promenadstigen runt gräsplätten. En man med keps och rullator är på väg bort. I bakgrunden tronar hus. Vanliga hus, vanliga gråvita med detaljer i tegel. En bensinmack […][...]

På EU-flaggan på omslaget ser den europeiska cirkeln av stjärnor ut att slukas av den muslimska halvmånen. Det är en föreställning – och en historiesyn – som är starkt politiserad och förenklad och som vi måste komma bort ifrån. Det menar Ingmar Karlsson i en ny bok med titeln En delad värld. Islam och Europa […][...]

På den måttligt lyckade framsidans soppburk står det “Martin Luther King” med ett litet kors efter. Det står “studentkravaller”, “Pragvår”, Svarta pantrar”, “Paris”, “Berlin”, Chicago”, “Flower Power”, “Vietnamkrig”, Majrevolt”, “Jim Morrison” och Tetoffensiven”. En soppa som på något sätt utgör 1968, året som enligt Kurlanskys originaltitel “rocked the world”. För något halvår sedan skrev jag […][...]