När jag öppnar en bok, vars titel lockat min nyfikenhet, vill jag oftast känna mig välkomnad. Textens stil eller innehåll ska ha någon sorts dragningskraft. Alternativt vill jag känna att författarrösten är angelägen om att vilja förmedla något till mig. När jag läste de första tjugo sidorna av Christa Wolfs Landet som icke är blev […][...]