Éric Chevillards senaste till svenska översatta bok Rödöra var en experimentell och vass uppgörelse med reseromanen. I taket vill vara detsamma, fast den här gången är det socialreportaget och skildringen av samhällets utstötta som det ska göras upp med. Chevillard vänder sig ifrån det politiskt agiterande och de melodramatiska skräckberättelserna. I I taket finns inga […][...]

Den upplyste resenären, som föraktar de klassiska reseberättelsernas västerländska ignorans – och som åker ensam till ett underutvecklat land i en känsla av individualistisk briljans – betraktar såklart sig själv som överlägsen turisten. Den upplyste resenären kommer inte till den fattiga byn för att njuta, söker inte exotismen. Den upplyste anländer med en ödmjuk inställning […][...]