Att inte bli provocerad av Dan Gustavssons första diktsamling på femton år är svårt. Åtminstone för mig. I niohundranittionio sjuttonstaviga haikus med en, enligt diktaren själv, tillfogad övre gräns på tolv ord spänns ett ofantligt rutnät upp. Ett nät som sträcker sig från norr till söder, öster till väster, makro till mikro, antiken till vår […][...]