När jag öppnar en bok, vars titel lockat min nyfikenhet, vill jag oftast känna mig välkomnad. Textens stil eller innehåll ska ha någon sorts dragningskraft. Alternativt vill jag känna att författarrösten är angelägen om att vilja förmedla något till mig. När jag läste de första tjugo sidorna av Christa Wolfs Landet som icke är blev […][...]

När den av Birgitta Almgren utpekade Stasispionen Marianne Ersson i november i år går ut ur anonymiteten för att rentvå sig med en intervju i Svenska Dagbladet, ställs frågan om hon kanske inte varit spion ändå, men förträngt det. Hon tar frågan på största allvar och svarar att hon tänkt på det men inte kan […][...]

Liksom levande är det första jag läst av Christa Wolf. Jag hade heller inte någon djupare kunskap om hennes person eller författande. Detta bidrog till att romanens nyckel inte verkade passa något vidare. Till en början. Huvudpersonen, en icke namngiven kvinna, råkar ut för en svår sjukdom. Det hela tar sin början i ambulansen och […][...]