Jag stötte första gången på Charlotte Jungs minimalistiska poesi i arbetet med tidskriften Populär Poesi förra året, där Jung bidrar med både poesi och en essä om sin poetik. Hon skriver enligt ett för mig annorlunda och spännande koncept, så när debutboken dök upp på redaktionen passade jag på att lägga den till min recensionshög. […][...]