Den gyllene medelvägens blodiga spår i trafiken Så lyder ett par rader från Bo Carpelans senaste – och sista, han avled nyligen – diktsamling Gramina. Det är en variation på Horatius berömda ode om den gyllene medelvägen – en poetik utifrån den romerska antikens ideal. Jag vet inte hur man ska läsa Carpelans ord. Eller […][...]

I Carpelans diktning känns modernismen fortfarande närvarande men den har nu åldrats. Här är tempot lugnt och minnena får komma och gå liksom tankarna. Hastigheten är verkligen inte svindlande och i början av första genomläsningen slås jag tillslut av att jag hetsar. Jag letar efter underfundiga knorrar och smarta vinklingar så som jag är van […][...]