När Arthur Rimbaud var 21 år gammal övergav han litteraturen. Under fem år skapade han en lyrik och ett levnadsöde som utgör en avgörande del av bilden av den utanförstående, geniala poeten. I viss mån är det ofrånkomligt att inte se sambandet mellan Rimbauds vandringar mellan Charleville och Paris och alla efterföljande poeter, författare eller […][...]

Att skriva ett manifest över en grupp individer vars främsta ideologiska mål är att inte fastna i några stelnade former, är redan på idéstadiet dömt att misslyckas. Men nu är det ju resan som är mödan värd – särskilt när det handlar om bohemer. En mödosam resa via tågstationer och rivningslägenheter i Paris. Blyertsskisser, vinflaskor, […][...]

Man behöver knappt gått ut grundskolan för att ha en uppfattning om August Strindberg. Få författare förunnat. Skrönorna och anekdoterna är många. Ofta dokumenterade, men ibland fabulerade. Min favorit är att den skarpe kan ha fått sin entrébiljett riven av Arthur Rimbaud efter att denne tröttnat på poesin och levde turnéliv med en cirkus på […][...]

Otaliga är de fotbollslegender som passerar genom Ekelunds skildring av den brasilianska sambafotbollen: Garrincha – som av Rioförfattaren Cládio Aragão liknas vid ”en Dionysos, den rena galenskapen som Rimbaud den franske poeten, den romantiske poeten som dog tidigt”. Eller den mindre hyllade lagkaptenen Dunga, som under mästerskapen i USA 1994 av författaren Luis Fernando […][...]

Det hela börjar med att Noam Vokaal ligger sömnlös. Hans hjärna mal på tomgång och han ser bara bokstavsgröt i boken framför sig. På radion rapporteras slutsiffrorna i en Davis Cup-match mellan Santana och Darmon på Roland-Garros. N. Vokaal har sömnproblem, för någonting saknas honom. På Alla Själars Dag försvinner han. I en sista dagboksanteckning […][...]