Äntligen stod prästen i predikstolen. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen. Döden kom med ölbil. Det är lite ont om sådana där riktigt klassiska inledningsmeningar i svensk litteratur, de där som sparkar in dörren, stampar in utan att ta av sig storstövlarna och slår sig […][...]