Många försök har gjorts för att korrigera, eller kanske snarare komplettera, denna historieskrivning. Antologin En annan historia, med underrubriken ”Om Barumskvinnan, Mama Masika och 49 andra personer alla bör känna till”, är ytterligare ett sådant försök. 51 olika skribenter skriver om varsin historisk person, från forntid till nutid. Även om samtidshistorien dominerar görs nedslag också i antiken, medeltiden och renässansen, och frågan om makten att formulera sig kring det förflutna går som en röd tråd genom boken.

Den äldsta av samlingens gestalter, den nomadkvinna som begravdes invid Oppmannasjön i nordvästra Skåne för omkring 9 000 år sedan, är ett talande exempel på det. Eftersom hon begravts ihop med vapen, en pil, uppfattades hon först som en småväxt man, berättar Eva Franchell i sin text om henne. När man så insåg att hon var kvinna blev teorin istället att hon måste ha dödats med pilen, trots att det inte finns några sådana tecken på våld.

På liknande sätt har kvinnor tolkats, tolkats om eller helt sonika skuffats undan i vetenskaps- och konsthistoria, från antika filosofer och diktare till schlagermakare och programmerare. Högt och lågt får samsas i en härligt spretig antologi. Någon fullständig kvinnohistoria får man knappast, men det kan nog vara lika bra; det hade varit att sluta till en berättelse som vill vara öppen, vill tala med många röster och väcka aptit efter mer.

Det fungerar inte minst väl med de avsteg från det strikt västerländska, vita och heteronormativa som boken gör, med bekantskaper som Fatima al-Fihri, som på 800-talet grundade världens första universitet, Sarah Baartman, som först 187 år efter sin död kunde begravas i hemlandet Sydafrika efter att såväl levande som död förevisats i det koloniala Europa som ”hottentott-Venus”, eller Mama Masika, som trots groteska erfarenheter i ett krigshärjat Kongo skapade ett hem för mängder av våldtagna kvinnor och föräldralösa barn.

En liten miss tycker jag det är att författarna till dessa personliga texter ingenstans själva ges en liten presentation. Det talar liksom emot den anda av synliggörande som präglar projektet (liksom för övrigt det grälla titelblocket som på bokens framsida fått täcka den iranska superstjärnan Googooshs ansikte). Många av skribenterna är välkända författare och journalister, som Anneli Jordahl, Ebba Witt-Brattström, Martina Montelius och Martin Gelin, men dem jag inte redan känner till hade jag gärna velat veta något litet om. Vore det inte närmast en del av poängen?

Similar Posts:

• Börjar vi lyssna nu?
• Kvinnoliv vs. författarliv
• Överhetens sammansvärjning – eller idioternas?
• ”Vi finns här. Vi är alla olika, vi vill alla olika, men vi är jävligt redo.”
• Den undflyende bildningen

I lördags hade vi stor , viktig special om förbjudna böcker. Den som missat, passa på att läsa om censur och ordets frihet och få massor av tips på litteratur.

Anna C inleder vecka nummer sjutton med att skriva om Alice Kassius Eggers Det är bara regn. Hon tycker att det är en berörande, prosalyrisk bok där poplyrik hjälper till att gestalta fram bilden av en relation och där döden är ständigt närvarande, till och med innan den inträffar.

På onsdag skriver Ella om Björn Elmbrants Europas stålbad. Krisen som slukar välfärden och skakar euron. En spännande och lättbegriplig liten bok – den tredje i bokförlaget Atlas serie Vem Europa? – om något som präglar Europa just nu och hur det eventuellt skulle kunna se annorlunda ut.

Camilla rundar av på söndag då hon skriver om fyra fina bilderböcker från olika förlag. Den gemensamma nämnaren är att alla fyra är illustrerade av Eva Eriksson.

Similar Posts:

• Vems frihet att göra vad är det egentligen vi pratar om?
• När Sverige kraschlandade
• Lärdomar från avgrundens kant
• Döden som soundtrack
• Lyckligt och sorgligt och smått underbart

En gång på Bonden
satt vi vid varsitt bord. Vi var inte ihop men det var bra mellan oss.
Efter ett tag kom du och satte dig vid mig. Jag skrev på en servett:
”why R you so far away”. Jag minns just det, att jag skrev are som ett
stort kantigt R. Och under: ”why won’t you ever know”. Jag visste att du visste hur det fortsatte ”that I’m in love with you” och det störde mig inte att jag la mitt hjärta på bordet för dig.

Det är ett jag och ett du, ett direkt tilltalat du, som jag redan från början vet ska dö och därför tidigt ger ifrån sig en outtalad sorg på sidorna. Tiden är de sena tonåren och vi rör oss oftast på gator, barer, klubbar och andra platser på Södermalm i Stockholm. Nästan alltid till tonerna av The Cure. En del av ställena framträder i ett slags nostalgiskt dåtida skimmer som skådeplats från det sena 90-talets stockholmska indiehäng. Väl inrutat och med endast mycket små rörelser från plats till plats och med samma ansiktslösa karaktärer som utgör statister. Alice Kassius Eggers väver fram sina scener på två sätt. Dels genom att rakt upp och ner brodera texten med namn på personer och platser, oftast utan beskrivningar om hur något eller någon ser ut. Hon släpper in läsaren, berättar som om man redan visste, och texten blir som en dagbok över en relation som framför allt präglas av omöjlighetens ständiga rörelse och spänning. Dels gestaltar hon fram känslor genom ständiga inslag av poplyrik. Det är korta, dagboksenkla scener, där nästan allting bubblar av förväntan och nästan inget är trött reflekterande och vuxet. Då och då bryts prosalyriken av med enskilda poetiska rader och citat. Ibland tillför dessa något till texten, gestaltar något, men lika ofta känns de överflödiga.

Sen händer det jag redan från början visste. Bokens du dör. Han ”kör ihjäl sig” som det kort och koncist heter i ett parti av boken. Det ständiga motorcykelljudet på gatan nedanför jagets lägenhet upphör för en stund och bokens språk och strävan blir något annat. Här förskjuts texten, blir mer poetisk, får röst och eftertanke. I stället för att som tidigare befinna sig så mycket i minnet att inget utrymme finns för annat öppnas sidorna för reflektion. Jag tänker mig det som ett försök att, om inte skriva sig fri från, så åtminstone att ta hand om det som varit och skapa en egen förteckning över en relation och tiden med en annan människa. För, som bokens mest bärande mening upprepar:

Vad ska jag göra med allt jag vet?

Att sortera och förteckna minnen från en komplicerad relation är ett sätt att förhindra den från att blekna, men också ett sätt att återskapa den, att bygga sig ett motstånd och ta makten över den i efterhand. Därför tänker jag mig Det är bara regn lika mycket som en uppgörelse med en relation som ett sätt att handskas med någons bortgång. Döden är dock alltid närvarande, till och med innan den inträffar. Den blir själva förutsättningen och soundtracket till en bok som lämnar mig i sorgsen andnöd.

Similar Posts:

• Nomineringarna till Borås tidnings debutantpris klara
• En ny identitet i blomning
• Intensivt och lyriskt om förälskelse
• Avbrott i en deprimerads dagbok
• De handlar om döden, om våldet, är vässade och arga i tilltal, städer och städernas slående värme, om människa

Helena Österlund – Ordet och färgerna.
Juryns motivering: ”För dikter som med förnyelsens blick öppnar gränserna mellan ordens natur, orden som natur och naturen som ord”.

Eli Levén – Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.
Juryns motivering: ”För en roman som känsligt och sårbart gestaltar det riskfyllda spelet mellan självutgivelse och utsatthet”.

Anna Ringberg – Boys.
Juryns motivering: ”För en roman som överraskar oavbrutet och med stark och egen röst sätter det osannolika helt på sin plats”.

Stephan Mendel-Enk – Tre apor.
Juryns motivering: ”För en sammansatt roman med humor och inlevelse skildrar en familje- och kulturgemenskap, präglad av insiktsfull självironi.”

Elin Ruuth – Fara vill.
Juryns motivering: För en roman som med uppdriven känsla för ordens vikt underminerar vardagens konventioner och språkliga förskansningar.

Ordet och färgerna är den enda nominerade diktsamlingen. Det är en diktsamling att lyssna till, fascineras av, känna rytmen av. När jag läste Helena Österlunds bok var min ingång tveksam men den växte med tiden. För Anna C växte den så mycket att Ordet och färgerna fick vara med på hennes årsbästalista: Helena Österlunds bok är vit. Snön är vit. Och snön är bitvis något mycket centralt i Ordet och färgerna. Språkligt enkel men ändå kraftfull dikt som gör sig bra mot tystnaden en juldagsmorgon.

Du är rötterna som sover vid dina fötter och håller jorden på plats har jag älskat så mycket att jag utnämnde den till en av årets bästa böcker 2010. Så skulle min röst hamna på någon av de nominerande så skulle det bli Eli Levén. När jag läste den för dagensbok.com i våras skrev jag: ”Men det som rör mig mest när jag läser Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats är bokens känslighet och dess förmåga att blotta. Mitt försvar rämnar och jag är medskyldig. Därför blir Eli Levéns debut till ett behov, något jag inte kan vara utan.”

Boys är det ännu ingen här på dagensbok.com som har läst, men Alice Kassius Eggers skrev så här om boken för Aftonbladet: ”Beskrivningen av Lasses vardag med Boys är imponerande, rent och klart berättas det för mig om saker jag redan vet men aldrig läser om. Den exakta känslan när någon inte beter sig riktigt redig mot ens hund och man vet att nu, nu kommer han surna till.”

Ella läste Tre apor i somras, då skrev hon: ”Tre apor är en träffsäker, finstämd, mörk och ofta rolig uppväxtskildring. Här finns det mycket allmänmänskliga i att förhålla sig till en vardaglig katastrof och att växa upp till en egen individ i förhållande till de olika gemenskaper som erbjuds.”

Elin Ruuths Fara vill gavs ut så tidigt förra året att jag nästan glömt att den lilla gula boken fanns med bland möjliga debutanter till årets pris. För nästan ett år sedan skrev Sigrid: ”Fara vill är ett ständigt speglande. Den är våpig och sminkad, men just som kanske bara inlåst på toaletten är den även självutlämnande och modig, säger sådant man bara borde dela med sig själv.”

På debutantaftonen den 24 februari får vi veta vem av de ovanstående fem som är vinnaren. Men innan dess är det fritt fram att gissa och önska. Vem tror du på?

Similar Posts:

• Katapultpriset till Eli Levén
• Vårens debutanter
• Grattis Helena Österlund
• Vita dikter
• Borås tidnings debutantpris 2012 går till…

Foto: Anna Larsson
Tårtor! Kalas måste ha tårtor!

Foto: Anna Larsson
…och presenter!

Foto: Amanda Idberg
dagensbok.com:s egen Anna Larsson höll fint födelsedagstal.

Foto: Amanda Idberg
Alice Eggers spelade skivor.

Foto: Amanda Idberg
De glada Elise Karlsson och Malte Persson spelade också skivor.

Foto: Amanda Idberg
Brevnovellers Jens Klitgaard var konferencier i hängslen.

Foto: Anna Larsson
Jens delade uppdraget med dagensbok.com:s Lina Arvidsson.

Foto: Amanda Idberg
Jens Klitgaard presenterade Sofia Nordin, som senare läste upp sin brevnovell Baby Rose.

Foto: Amanda Idberg
Mian Lodalen läste ur sin senaste roman Tiger.

Foto: Amanda Idberg
Lina Arvidsson konferencierade lite mer.

Foto: Anna Larsson
Publiken lyssnade andäktigt.

Foto: Eva Björnberg
Love Antell spelade lite gammalt, lite nytt…

Foto: Anna Larsson
…och lite stulet.

Foto: Eva Björnberg
Peter Morén spelade…

Foto: Anna Larsson
…och sjöng litterärt på svenska.

Foto: Lina Arvidsson
Charlotte Qvandt skar upp av tårtan.

Foto: Lina Arvidsson
dagensbok.com:s Emelie Novotny var glad…

Foto: Lina Arvidsson
…liksom dagensbok.com:s Maria Carlsson.

Similar Posts:

• Litteraturtårta
• Tack alla fina!
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Vecka 8 på dagensbok.com – Barn- och ungdomsboksvecka
• Dagensbok + Pride = SANT!