När jag läste A-kursen i nationalekonomi började alltid alla förklaringsmodeller med följande antagande: det finns enbart två länder, land A och land B och det produceras bara två varor, land A producerar vete och land B producerar sojabönor. Pedagogiskt var det kanske bra, då sambanden och teorier enkelt kunde påvisas, men på minussidan blev det […][...]