Högstadieläraren, programledaren och nu också författaren Sabine Louvet har en så stor kärlek till matematik att hon har en miniräknare intatuerad på armen. Och när du läst färdigt hennes bok Matte + Allt = Sant så kommer du också att ha det. Kärlek till matematik alltså, tatueringen får man fixa separat.

Få ämnen omges med så mycket negativa påståenden som matematik. Det är svårt. Det är tråkigt. Det är för riktiga nördar (och ja, detta ses som något negativt, hur konstigt den än kan låta). Och matematik kan vara ett klurigt ämne att väcka intresse för, det ska inte stickas under stol med. Ofta framstår den som abstrakt, utan någon vidare förankring i vardag och verklighet.

I Matte + Allt = Sant visas hur inget av ovanstående är sant. Louvet går i boken pedagogiskt igenom hur matematik har varit närvarande genom mänsklighetens historia, att matematiken är en del av vår vardag och hur mycket matematik som återfinns i naturen. Plötsligt är matte vare sig svårt eller oåtkomligt, den finns runt omkring oss och är en naturlig del av vår omvärld. Matematik är för tjejer och killar, unga och gamla, nördar, icke-nördar, halv-nördar och precis alla andra. Språket är lättläst, tilltalande (ofta adresseras läsaren direkt) och Anna Westins fina och roliga illustrationer är pricken över i:et.

Louvet bjuder också matematiska experiment och klurigheter att testa själv, och som läsare kan man inte undgå att bli sugen. ”Jag vill leka att min kompis är en robot så att jag kan öva programmering” tänker jag, samtidigt som jag drömmer om att få gå om högstadiet så att jag kan ha Sabine Louvet till mattelärare.

Det enda som möjligen saknas i boken är sportreferenserna. Inte för att bristen på idrott är något jag personligen sörjer, men eftersom det stundtals finns en viss konkurrens mellan ”pluggisarna” och ”sportälskarna” skulle det vara en idé att visa att t ex fotboll och matte i allra högsta grad hänger ihop (för mer läsning på temat rekommenderas David Sumpters Fotbollens matematik).

När jag läst färdigt boken och lovat mig själv att vid första bästa tillfälle ge mig ut och leta fraktaler och Fibonnaci-sekvenser i naturen är det dock en fråga som ekar i mitt huvud: Vem ska läsa boken? Vilken unge, som inte redan har ett visst intresse för matematik, kommer att sätta tänderna i den? En del av mig funderar på om det hade varit bättre att skriva en bok riktad till lärare, fritidspedagoger, scoutledare och liknande. Så att de i sin tur kan inspirera unga till att se matematiken omkring oss, eller hänga med på experiment och undersökningar. Kanske. Eller så får vi helt enkelt se till att samtliga skolor, fritids och ungdomsgårdar köper in Matte + Allt = Sant, så att alla barn och ungdomar i alla fall får en teoretisk chans att ta del av den. Drömma kan man ju alltid.