Sällan har en dokumentärfilm fått så många frågor att börja snurra runt i skallen på mig! Av en slump hamnade jag på bion den där kvällen, jag hade missat uppmärksamheten runt Kim Longinottos ”Sisters in Law”, jag visste ingenting om vad jag skulle få se.

I filmen får vi följa flera personers kamp för upprättelse och deras möte med rättsväsendet. Det är den lilla flickan som rymt hemifrån efter svår misshandel, den mycket unga tjejen som blivit våldtagen, kvinnan som vill skiljas efter långvarig misshandel innanför hemmets fyra väggar… Tung problematik, som lätt skulle kunna inge en känsla av hopplöshet. Ändå blir det inte så.

Här får vi se något så ovanligt som en tioårig tjej som vittnar om en brutal våldtäkt, samtidigt som vi ser våldtäktsmannen sitta och fnysa snett bakom henne. Här är alltså fokus både på offer och på förövare, deras historier ställs emot varandra. Publiken skrattar åt våldtäktsmannens långsökta bortförklaringar och jag kan inte låta bli att undra om de tänker att något sådant inte skulle kunna hända här hos oss?

Den här filmen utspelar sig i Kamerun. Jag blir imponerad av de kvinnliga domarnas glasklara frågor och analyser av de olika situationerna och hur personligt bemötande alla inblandade tycks få. Jag saknar insyn i det svenska rättsväsendet. Min uppfattning av hur det går till i t.ex. våldtäktsdomar har formats av det som skrivs i tidningarna. Kanske visar jag enbart upp mina egna fördomar när jag säger att jag har intryck av att det juridiska språket här är mycket mer avskalat och sakligt på ett sätt som inte skulle tillåta en del av de uttalanden vi får höra i denna film. Är det en styrka eller en svaghet?

Som en bonus till filmen har tidskriften Filmkonsts nummer 100 tagit formen av en pocketbok! Sara Hultman har skrivit ”Kim Longinotto – Konsten att utplåna sig själv”. Hon har gjort en lång intervju med Kim i London och dessutom följt henne på en resa till en filmfestival i Palestina.

Kim har varit aktiv som dokumentärfilmare i trettio års tid. Hon har filmat i många olika länder och fokuserat på frågor som t.ex. kvinnlig omskärelse i Kenya och skilsmässoproblematik i Iran. Det är intressant att hon genom att noggrant granska frågeställningar på geografiskt avlägsna platser, samtidigt lyfter problem som är minst lika aktuella för oss här och nu.

Ett litet klipp ur boken, där Kim Longinotto säger:

- Så gillar jag filmer som berättar en historia. Jag gillar filmer där du reser någonstans. Där man förlorar sig själv och får en känslomässig upplevelse som på något sätt påverkar dig. Det behöver inte hända mycket i filmen men du tillåts upptäcka något på egen hand.