Min fru älskar Austens klassiska romaner, som Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, och Mansfield Park. Då och då försöker hon förklara deras storhet för mig. Hon pekar på den och den lysande repliken; den och den enastående karaktärsbeskrivningen, och jag håller med – det är verkligen en lysande replik, eller en intressant karaktär. Men […][...]