Jag minns en gång på radio hur kåsören Erik Zetterström (1904-1997) berättade hur han som liten stött på August Strindberg på gatan där han gick, och i ren förskräckelse, bytt trottoar. Jag vet inte hur sann anekdoten var. Den var åtminstone teoretisk möjlig. Helt sant är iallafall att jag en gång för kanske 25 år […][...]