Nu för tiden verkar det vara legio att svenska deckare inleds med en flummig scen där vi landar i offrets eller mördarens huvud när något tongivande händer. För mig har det oftast känts malplacé. Jag blir inkastad i historien på fel ställe och tappar ofta sugen. För därefter börjar boken och historien byggs upp. Därför […][...]