Första gången jag läste något av Sigge Eklund var under bloggsommaren 2005. Det var sommaren när ”alla” började blogga. Från att ha varit något som bara några få världsfrånvända ägnade sig åt, satt nu plötsligt hela bekantskapskretsen och analyserade sitt känsloliv, fotade outfits och redigerade sina headers så att de skulle matcha bloggens innehåll. Bloggarna […][...]