I morse var himlen halv. Ett decimetertjockt molntäckte låg utbrett diagonalt över – exakt halva stadshorisonten. Det kändes så obeskrivligt overkligt.
På kvällen får jag abstinens och börjar skriva om den obeskrivliga halva himlen. Varför? Blir den kanske verkligare då? Jag avbryts. En man ifrån Lyrikvännen ringer, han heter Östen.

– Hej Östen kan du inte prata lite med mig, jag blir nästan glad av att höra dig och hur du liksom pirrar i rösten då du talar om den finska diktantologin. Jag vill berätta något mer för dig, mer än bara var jag bor och att jag snart ska flytta. Du Östen, säg något verkligt frågande! Jag mår ju inte så bra, nu för tiden. Det är som tiden blivit gråblå och hög på arrogans. Jag försvinner i en ström av elementvind, morgonte och amerikansk kurslitteratur. Du Östen, tankarna är faktiskt buggade! Långa bilkaravaner kör genom Bangatan på morgnarna, och på natten – bara någon enda. Staden är en rödögd stad av kollektivtrafik. Kan du sälja mig en nedbrytningsmedicin Östen? Ett piller som gör mig förstörd och utslagen. En dikt? En självömkande roman? En fiktiv verklighet? Något som får mig att känna mig berättigad till denna matthetskänsla och illamående yrsel. Jag vill bara ha din poetiska hand Östen, mot min panna då jag spyr. Tröttheten är gul galla, framtvingad.
Östen, varför finns du där bara som en telefonröst och varför känns ingenting av verkligheten verklig?
De stora människohoparna gör nya mönster på samma sätt varje dag, varje timme varje minut, varje tåg och varje buss – varje dag. Jag tänker på den halva himlen och vill ha den kvar – som ett märke att lägga i fönsterkarmen, att den alltid ska dra blickarna ifrån oss och mot varandra i samma ordlösa tanke. Just för att den är halv och ofärdig.

Den halva himlen löstes upp helt. Dagen kom, solgrå och blek. Det är vitt ute nu – igen, men filmaktigt rent, regisserat och knaggligt. På trottoaren såg jag ett urlakat, tunt lönnlöv, stretande för att lossna från beläggningen. Nervtrådar som rörde sig. Cyklisterna blir ändå bara fler och fler.
Hoppas du också hann se den halva himlen Östen.
Kan jag köpa den Östen?

Jag vill att du ringer igen Östen.
Var är min finska diktsamling?

Hälsningar
Sigrid