Ni vet hur fel det kan bli när man förväntar sig något, men får något helt annat? När man till exempel tror att någonting kommer att smaka salt, men i själva verket smakar sött… Ungefär så var mitt första möte med Leonard Cohens musik.
Jag hade blivit helt trollbunden av gruppen Sisters of Mercy vid elva-tolv års ålder, så när jag fick höra att namnet var hämtat från en låt av Cohen inbillade jag mig naivt nog att Cohen också spelade goth. Jag kan fortfarande minnas det första mötet; en raspig inspelning på ett kassettband. Efter en ännu raspigare kort, intervju med honom. Och där var den då, låten som Andrew Eldritch hade döpt sitt band efter. Kunde man göra något annat än falla som en fura? På så kort tid som min ungdomliga ekonomi tillät hade jag skaffat alla Cohen-skivor som gick att få tag på.
Men egentligen var det nog aldrig musiken jag föll för, så mycket som texterna. Poesin. För det är som författare och poet som Cohen, i min mening, har gjort sin stor insats. Symptomatiskt nog kom jag också snart att ha läst det mesta av vad han hade publicerat i bokform. Till att börja med de svenska översättningarna "Sköna förlorare", "Älsklingsleken", "Nådens bok"… Min absoluta favorit var redan tidigt den lilla lyriksamlingen "Puckelryggens sånger" (eller "The energy of slaves", som originalet heter). Sen blev det att söka sig till det oöversatta inte minst utgåvan "Stranger music", där Cohens musiktexter finns samlade. Här framträder poeten Cohen så mycket tydligare, befriad från huruvida man tycker om musiken han spelar eller ej.
De var allesammans texter som jag tyckte talade direkt till mig vid den tiden, och som jag än idag snart tjugo år senare kan finna vara bland det mest träffande jag läst. Skildringarna av utanförskap och ensamhet, även så mitt bland andra människor. De plågsamma försöken att älska någon annan, och att tillåta sig att bli älskad. Men också om hur kärleken faktiskt kan skänka den nåd som behövs för att orka gå vidare åtminstone för en tid.
Må du fortsätta att känna av den nåden framgent, mr Cohen. Ett stort grattis på sjuttioårsdagen, och må både apelsiner och te ackompanjera födelsedagstårtan.
Publicerad: 2004-09-21 08:51 / Uppdaterad: 2004-09-21 08:51
En kommentar
Rösten, Klas! Du glömde rösten….!!
#
Kommentera eller pinga (trackback).