Plötsligt lever vi en tid där inte bara diktatorer utan även folkvalda ledare kan ljuga och komma undan med det. Göran Rosenberg blev journalist på 1960-talet ”i en tid när trovärdighet och sanningsenlighet stod någotsånär högt i kurs i den mediala offentligheten”. Han hade tur, konstaterar han. Under föräldrarnas uppväxt, de var båda Förintelseöverlevare från […][...]

Den grekiska prinsessan Filomena blir våldtagen av sin svåger Tereus. Han skär ut hennes tunga för att hon inte ska kunna vittna om brottet. Men Filomena väver med tiden en bild. Ovidius har i sitt verk Metamorfoser odödliggjort myten om Filomena. Det slutar naturligtvis i tragedi, men det är inte våldtäkten utan vittnesmålet i form […][...]

Yttrandefrihet är något ganska komplicerat, många missförstår vad det är. Det kan man se nästan dagligen i exempelvis sociala medier. Det vanligaste missförståndet är tron att yttrandefrihet innebär en rätt att inte bli motsagd, att andra inte får bli arga på det man givit uttryck för. Ganska banalt, kan tyckas, men ändå väldigt vanligt. Ett annat […][...]

Samhället för 200 år sedan har sina likheter med vår tid. Det slår mig när jag läser Gösta Arvidssons bok om Lars Johan Hierta. Är möjligen Aftonbladets grundare lite bortglömd i vår tid? Det är i så fall orättvist. Adelsmannen Lars Johan Hierta kämpade inte bara för tryck- och pressfrihet, utan också för bättre representation […][...]

Jag har hört många argument för att åka till Bokmässan. Allt från att ”Jag älskar böcker och tänker inte låta någon ta det ifrån mig”, via ”man måste ta debatten”, till ”vi kan inte låta rasisterna vinna”. Jag förstår – och håller i viss mån med – dem allihop. Jag älskar också böcker. Litteraturens förlovade […][...]

Efter attentatet mot Lars Vilks i Köpenhamn 2015 uppstod ingen ”Je suis Vilks”-rörelse. Det konstaterar Jens Liljestrand när han i Expressen recenserar Niklas Orrenius reportagebok Skotten i Köpenhamn, och det konstaterandet både sammanfattar och inte sammanfattar något centralt i frågorna kring Lars Vilks och hans evinnerliga rondellhund. Jag skulle lika lite skriva under på ”Je […][...]

Fred Wilson heter en amerikansk konstnär som gör utställningar genom att använda museums befintliga samlingar på nya sätt. Han har till exempel ställt ut kopior av insamlade urbefolkningsskelett, men istället för avpersonifierade ”vetenskapliga” benämningar rubricerat dem ”Någons syster”, ”Någons pappa”. Han har placerat en spöstraffsställning för slavar bredvid snirkliga stolar med rubriken ”Möbelsnickeri 1820 – […][...]

Häromdagen fick jag en lapp från Sverigedemokraterna i brevlådan – jag har visserligen en skylt på dörren där jag undanber mig sånt, men ändå. ”Stoppa det organiserade tiggeriet”, stod det. Neutrum. Inte ens ”Stoppa de organiserade tiggarna”. Det är inte människor, det där som ska stoppas, det är en företeelse som bara kan förbjudas utan […][...]

Seminariet ”Vems yttrandefrihet vill vi försvara?” känns väldigt angeläget, i efterdyningarna av Breivik och nu när det återigen rasar strider efter nidfilmen om Muhammed. Journalister från de olika nordiska länderna har samlats för att diskutera hur det ser ut, nationella skillnader och mål inför framtiden. Debatten tar avstamp i dagstidningens presumtiva död. Svårigheten att anpassa […][...]

Idag är temat politik på dagensbok.com, och åtminstone tre av böckerna jag har läst handlar om hot mot demokratin. I Hans Magnus Enzensbergers Det mjuka monstret Bryssel är det EU:s svårgenomträngliga byråkrati som utmålas som hotet. I Anne-Marie Pålssons Knapptryckarkompaniet är det istället riksdagsledamöternas svaga ställning som beskrivs som ett problem och här, i Slutet […][...]