Jag läser ju att den är rolig. I recension efter recension, faktiskt. Stefan Norrthons debutroman, Det är alldeles för få som ger upp, om skådespelaren Jocke som bara fått mindre och mindre roller på den stora Stockholmsteater där han arbetar, men som inte desto mindre lägger en oerhörd prestige i det han gör. Jocke spelar […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

Frågan är ju egentligen inte om Stoner är en bra roman; det är den. En sån där enkel, rak, kristallklar berättelse som aldrig krånglar till det för sig, bara flyttar in oss i en annan människas liv så effektivt och så trovärdigt att man ibland tittar upp och undrar vart man är innan man dyker […][...]

Det hör väl till den mänskliga historiens eviga frågor: Är människan genom tiderna i grunden densamma? Eller i det här fallet: Är kärleken genom tiderna i grunden densamma? Naturligtvis finns en massa motstridiga teorier om det där. Kärlek har alltid varit en grundläggande komponent i människors liv. Eller: kärleken är en social och kulturell konstruktion […][...]

Det är inte alltför ovanligt att man läser referenser liksom baklänges. Första gången jag hörde talas om romarrikets fall från republik till kejsardöme tänkte jag förmodligen ”Aha, som i Star Wars”. Trots att det nog snarare är George Lucas som var inspirerad av den romerska historien än tvärtom. Så fungerar berättelser. Så använder vi berättelser. […][...]

Läs de första två och en halv sidorna i förordet, hoppa över resten av det och kasta dig istället över de tolv kapitlen i boken. Jag brukar läsa förordet i en bok allra sist eftersom förordet ofta avslöjar det om boken som jag själv vill upptäcka. Här valde jag att läsa förordet först med en […][...]

Det tycks finnas en tradition att översätta titlar på ungdomsböcker minst sagt fritt och det har morrats betydligt över hur John Greens romansuccé The fault in our stars på svenska blivit Förr eller senare exploderar jag. Andemeningen är nog densamma; stilvärdet onekligen annorlunda. Originalfrasen kommer från Shakespeare – faktiskt inte Romeo och Juliet, fast i […][...]

Det är inte svårt att se hur tankegångarna gick på Norstedts när de valde att ge ut en nyöversättning av den 35 år gamla romanen En blomma av blod samtidigt med den nyskrivna memoaren Drömmar i krigets skugga; den tar ju nästan vid där den nyare boken slutar, men skriven i en annan tid. Där […][...]

Amor vincit omnia et nos cedamus amori – Kärleken övervinner allt så låt oss besegras av kärleken – påstås vara sagt av Vergilius. Jag har alltid tyckt att det är ett ganska fånigt uttryck att slänga sig med men så har jag kanske tagit kärleken lite för given ibland, hur farligt det än är. I […][...]

Aldrig tidigare har den engelske poeten John Donne samlats i svensk översättning i någon större utsträckning än enstaka dikter i tidskrifter eller antologier. Så när ellerströms nu ger ut ett urval i Gunnar Hardings tolkning är det verkligen – för att använda ett slitet uttryck – en kulturgärning. Donnes dikter är mustig barockpoesi när den […][...]