Om man heter Robin illustrerar precis allting jag gillar med ungdomsböcker. Det är en kort bok, med stor stil, och är man läsvan läser man ut den på bara någon timme. Men den är ingen bagatell. Allt är viktigt, varje ord. På enklast tänkbara sätt skriver Ylva Karlsson om så skriande smärtsamt viktiga saker. Det […][...]

Det finns inte en barnbibliotekarie, och knappast nån unge heller, som inte känner till LasseMajas detektivbyrå. Och är det nån annan bokintresserad som har missat dem så lär väl julkalendern ändra på den saken. Martin Widmarks böcker om de två små detektiverna är en braksuccé på biblioteken, och det är ju så praktiskt med serier […][...]

Lärarna snackar om att tjejerna ska bli mer framåt, vara starkare, ta mer plats i klassrummet. Ja då, ja då, ja då. Samma gamla tugg. I Signes klass, liksom i många andra klasser, är rollerna cementerade sedan länge. Det finns det balla gänget och det finns töntar och så finns det en lite mer diffus […][...]

Sommarlovet närmar sig sitt slut och Amal skriver en för-och-emot-lista: Att bära eller inte bära? Det handlar om hennes beslut att börja bära slöja på heltid. Hon är 16 år och ska börja tredje terminen på McCleans Grammar School. Det känns som ett naturligt steg i förhållande till hennes tro på islam att bära slöja, […][...]

Det regnar i Nino Izudinovics hemstad. Men det är inte regn som faller, det är granater. Det är Bosnien år 1992, och tolvårige Nino hämtas från skolan av sin mamma för att aldrig återvända. Istället anträds färden till ett land han knappt hört talas om och som ligger långt bort: Sverige. Där väntar livet utan […][...]

Som fantasyläsare är man inte direkt bortskämd med mästerverk. Det mesta som skrivs är upprepning, tröttsamma femhundrasidiga bibbor som ingår i serier på minst tre och högst oändligt många delar. Miljön är medeltidsliknande med kringvandrande riddare och allmänt konservativa könsroller, storyn går ut på att ung, föräldralös pojke visar sig vara den som ska rädda […][...]

Minou får ett hål i huvudet då hon blir dumpad av sin pojkvän genom ett kassettband. Det här är inget porträtt av en förkrossad och ynklig liten före detta flickvän. Även om författaren tillåter henne att vara självömkande och ibland nästan apatisk, finns även de flesta andra känsloregister representerade. Minou är aggressiv, egocentrisk, hämndlysten, småsint, […][...]

Anders och Silja är femton år och bästa vänner sedan ettan. Anders är stökig skoltrött punkare med alkoholiserad, misshandlad mamma och Silja är duktig skoltjej med ensamstående, finsk mamma och frånvarande pappa. Silja är kär i Anders men Anders är kär i Sanna som bor i villa på andra sidan järnvägen. Till det yttre är […][...]

Tom är ung, fattig och föräldralös, och helt utan storslagna framtidsutsikter. Han är med andra ord en perfekt fantasyhjälte. Att han dessutom råkar bo i staden London i en framtid när ett atomkrig för länge sedan har förstört det samhälle vi lever i idag gör det inte sämre. De städer som överlevt är numera rörliga, […][...]

Stor i käften är titeln på Joyce Carol Oates första ungdomsroman, nu utgiven i pocket, samt en av huvudpersonens mest avgörande egenskaper. Det är sextonårige Matt Donaghy som är stor i käften: när han sitter med polarna i matsalen och de undrar om hans teaterpjäs kommer att bli uppsatt eller inte, skämtar han om att […][...]