Sofia Torvalds har ångest. I större delen av sitt liv har hon haft det, med bättre och sämre perioder. Ångestgudinnan är en dagbok skriven under en höst då det blev riktigt illa. En dagbok där futtigheterna får samsas med större funderingar, där egna panikattacker varvas med andras forskning och reflektioner kring skönlitterära verk. För mig […][...]

För några år sedan, 2015, gav det amerikanska förlaget Farrar, Straus & Giroux ut en samling bestående av ungefär hälften av Lucia Berlins noveller (i Sverige betitlad Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2016). Jag tyckte mycket om hennes sätt att skriva om de sämre bemedlade, de utsatta, utan omsvep men med integritet, och jag […][...]

Under en löprunda år 2014 faller Wendy och slår ansiktet svårt. Hon är femtiosex och lever ett aktivt liv som arbetsschemakoordinator inom den offentliga sjukvården i Yorkshiretrakten. Efter att levt som ensamstående med två flickor är Wendy van att vara den som har kontroll, som organiserar. Hon som minns allt och alla. Men de senaste […][...]

Att lämna Sverige och fly till Frankrike via Köpenhamn. Det är var vad Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault gjorde efter avslöjanden om övergrepp, maktmissbruk och läckta nobelpristagare under hösten 2017. Att läsa boken K, ett försvarstal på över 260 sidor, satt långt inne för mig, då jag blev mycket illa berörd av händelserna i och […][...]

Att som skådespelare förknippas väldigt starkt med en särskild, ikonisk och älskad roll kan vara problematiskt. Svårt att någonsin komma utanför den och få vara någon annan – vilket ju trots allt är vad yrket kan sägas gå ut på. Film- och tv-historien är fylld av skådespelare som mer eller mindre desperat försökt skaka av […][...]

Året var 1948. Farans år, kärlekens år. Krig och vansinne härjar i Europa. Världens enda hopp är Jan Seger, agent och gentleman. Det är sprit, det är älskog, det är långa meningar med väldigt mycket information som förmedlas helt utan anledning. Och boy oh boy, OM författaren klämmer in information! Patrik Berghäll skohornar in så […][...]

Jag skulle kunna säga att det är en dyster bok Musse Hasselvall skrivit, för det är det, men det är också en bitvis intressant resa han gör genom sorgen, där pappas självmord nog får sägas vara den utlösande faktorn. Hans och pappas relation är minst sagt komplicerad och Musse är till en början nästan lättad […][...]

Det är en dröm eller en mardröm eller kanske flera. Det är en saga där det lyckliga slutet inte är något lyckligt slut men kanske en början. Det är skönlitteratur men egentligen är det en självbiografi. Jag önskar att jag kunde berätta allt om fabriken. Det kan jag inte längre. Snart minns jag inte längre […][...]

Jaha, såhär faller sig handlingen i kort: Tove är en ung kvinna som uppfunnen av en Taube i hans västkustskaste period, blond och flink som en köttslig Malin på Saltkråkan och alldeles självklart medveten om sitt värde. Hon plockas upp av män, bärs en bit, hoppar över till en annan och bärs vidare. Hon lever […][...]

Skådespelerskan, författaren och transaktivisten Saga Beckers romandebut Våra tungor smakar våld går i linje med sin titel. Den är skriven på en prosa som hela tiden leker med lyriken, och den innehåller väldigt mycket kroppslighet och sex, och väldigt mycket våld. Att berättarjaget delar namn med författaren antyder det som sedan bekräftas på konvolutets insida: […][...]