Vad gör ett medelålders smått uttråkat par som vill vidga sina vyer på 2000-talet? De går på sexklubb. Vi är så dramatiska, överdrivet drivna nu för tiden. Vi önskar vara moderna, öppensinnade och frisläppta från alla fördomar och traditioner. Vi firar jul i Thailand och går på AW mitt i veckan – blir salongs istället […][...]

Under 2014 kommer ett flertal feministiska antologier ut i Sverige. I Vår kamp ger nio olika författare nya stämmor till feminismen à la idag. Anna Jörgensdotter skriver i sin novell Monster om hur en kvinna hör underliga ljud från grannen: det låter som att grannfrun blir misshandlad av sin man. Då hon försöker hjälpa till […][...]

Jag gillar omslaget till 90-talstjejernas feministbibel framför andra, Fittstim. Inte bara för att estetiken är så omisskännligt in-your-face-90-tal. För mig har den också alltid fångat något grundläggande hos feminismen. Bilden av den vanvettigt obekvämt rakade bikinilinjen förkroppsligar på något sätt kopplingen mellan ideologiska system och trivial vardag. Vi har den här föreställningen om att män […][...]

Kvinnorna håller på att ta över världen. Oavsett om det framförs med försiktig optimism eller skräckblandad avsky känns det som att det påståendet förföljt oss det senaste decenniet. Och det är svårt att inte associera till de där berömda klassrumsstudierna som visar att när pojkar och flickor tar lika stor plats i klassrummet så upplever […][...]

Vi börjar mitt i en sexscen, där en kvinna bjuder ut sig till flera män i ett rum. Det är slickande, det är massageolja, det är bultande lemmar och blöt fitta. Avslutningsvis spermasprut gånger flera i ansiktet. Skrivet på ett sätt så att jag lite grann ångrar att jag började läsa den på tåget, i […][...]

Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till information, nyheter och litteratur utifrån sina egna förutsättningar. De arbetar på regeringens uppdrag och inom Centrum för lättläst finns LL-förlaget. Den första lättlästa boken gavs ut 1969 och var en lättläst version av Per Anders Fogelströms Sommaren med Monika. Från början var de tänkta läsarna främst personer […][...]

I den lite sömniga småstaden Clèves i Frankrike försöker Solange förstå allt det nya som händer. Att hon börjat blöda. Att männen omkring henne (inklusive hennes egen far) plötsligt ser på henne med en annan blick, liksom värderande och girigt. Att hennes väninnor börjar berätta om vad de låter pojkarna i klassen göra med dem. […][...]

En sak jag är jävligt trött på, det är att det ska göras skillnad på kvinnors och mäns sexualitet. Kvinnors lust ses liksom fortfarande som lite mer försiktig, porslinsaktig, skör, och framför allt fin. Medan mäns är, vadå? Råbarkad porr utan subtilitet? Eller varför står det annars så här på Mix förlags hemsida angående den […][...]

Liksom Ett arabiskt vemod, den första roman av Abdellah Taïa som översatts till svenska (recenserad av Kettil här) beskrivs denna andra roman som självbiografisk. Liksom Kettil i sin läsning av den förstnämnda så uppehåller sig mina tankar under läsningen av Frälsningsarmén kring vad som egentligen menas med självbiografisk litteratur. Vad är självupplevt? Vad är utelämnat? […][...]

Vissa författare – eller snarare de allra flesta – faller i glömska efter sin död. Det är bara ett ytterst litet, exklusivt fåtal som lyckas hålla sig kvar på klassikernas parnass och blir ihågkomna även efter sin död. En författare som inte lyckats hålla sig kvar är Gustaf Adolf Lysholm. Om denne litteräre och mänsklige […][...]