Trots att jag avnjutit lite tyngre titlar i J R R Tolkiens bibliografi, som De förlorade sagornas bok och Sagor från Midgård, där fotnotssystemet nästan tar mer plats än själva texten, och har en guidebok till alviska i bokhyllan har jag aldrig dykt ner på djupet i den lingvistiska sidan hos fantasypionjären. Följaktligen är de […][...]

Kungens kurva finns inte längre. Det är nu många år sedan köpcentret blomstrade. Saki och Grävaren tar sin tillflykt hit, jagad av väldiga hundar. Doggarna. Det sägs att trapporna en gång rörde på sig. På väggarna hänger bilder av de leende forntidsmänniskorna. På övervåningen klampande steg, visst är det? Eller var det bara vinden? Svårt […][...]

Droger, datorsimulerade verkligheter och gudomliga uppenbarelser: några exempel på möjliga inbrytningar i den vardagliga världen som kan få en människa att sluta lita på sina egna perceptioner. Philip K Dick var mer medveten än de flesta om detta, på ständig jakt som han var efter svaret på frågan ”vad är verklighetens sanna natur?”. Under de […][...]

Det finns flera zombieapokalypsöverlevnadsböcker (ett jättelångt ord som av någon anledning inte rödmarkeras i mitt Word-dokument). Herman Geijer har skrivit en till, illustrerad av Jimmy Wallin. Geijers bok är speciellt intressant av flera anledningar. För det första handlar den om överlevnad i ett större perspektiv. Man kan se zombieapokalypsen som ett spännande exempel på en […][...]

Hur stora prövningar kan ens tro överleva? Och vad händer om man älskar sin gud mer än sin nästa? Det är en fråga som Michel Fabers Boken om märkliga nya ting tycks ställa. I korthet är handlingen den att en engelsk präst vid namn Peter Leigh, f d narkoman och inbrottstjuv, har blivit utvald att […][...]

Aniara, Harry Martinsons versepos från 1956, är som sann klassiker ständigt aktuell för omtolkningar. Karl-Birger Blomdahls opera från 1959 är kanske mest känd, men genom åren har Aniara blivit såväl flera teaterföreställningar, en balett, en musikal och en monolog såväl som olika multimediala föreställningar. En gräsrotsfinansierad dödsmetallplatta som bygger på Aniara-berättelsen lär också vara på […][...]

Jaha, var ska vi börja? Kanske med Lars Jakobsons lekar kring fiktionen? Som att formgivningen plagierar Forum-bibliotekets klassiska utseende men där flikarnas uppräkning av ”Böcker av bestående värde från alla tider” rymmer en del oväntade inslag som t ex Lars Jakobsons Kanalbyggarnas barn och Vid den stora floden? Eller att författaren betecknas som avliden i […][...]

Speak är en berättelse om artificiell intelligens, men inte nödvändigtvis den vi är vana vid. Robotarna försöker inte ta över världen, de försöker inte skada oss, i stället är frågan hur vi hanterar dem. Vi är en ensam art, så ensam att vi i tusentals år uppfunnit både gudar, romanfigurer och internetavatarer, och behandlat våra […][...]

Jag tyckte mycket om Stjärnklart, första delen i denna dystopiska science fiction-trilogi. Så förväntningarna var ganska högt ställda inför andra delen, Stjärnfall. Nu, efter läsningen, är jag faktiskt ganska förvirrad, och inte helt säker på om mina förväntningar har infriats. Boken var nämligen någonting helt annat än jag ens kunde föreställa mig. Ni som har […][...]

Med Maddaddam avslutar Margaret Atwood den dystopiska (eller post-apokalyptiska om man så vill) trilogi som inleddes med Oryx and Crake (på svenska 2003) och sedan följdes av Syndafloden (2010), alla tre i översättning av Birgitta Gahrton. Det har varit en rejäl resa kan jag säga att under en regnig sommarvecka läsa alla tre böckerna i […][...]