Om jag ska vara ärlig, var jag totalt osugen på att läsa om ett lesbiskt par och deras två små barn i Norge idag. Mina barn är stora och tankar om moderskap kändes långt borta, men när jag väl började läsa var jag fast direkt. Det spelar ingen roll att mina barn föddes för 25 […][...]

I Anneli Fichtelius historiska roman Organistens dotter får läsaren följa Tio Pelmas som i bokens början, år 1886, är i tioårsåldern. Familjen sitter på en hästkärra och är på väg bort från Gambyn till sitt nybyggda hem i Höbring, en liten bondgård som fadern fått uppföra på den bortgångna baronens mark. Vi befinner oss i […][...]

I dagarna, närmare bestämt den 16:e december, fyller Jane Austen 250 år. Jag hade ärligt talat trott att det skulle firas ordentligt hela året, för få så gamla författare är väl så uppskattade och ständigt aktuella som hon? Var vore vi ens utan hennes skarpsynta, romantiska, bitska och enormt roliga skildringar av samhällets och människornas […][...]

Gammal och skröplig är det väl ingen som vill bli. Ändå är det väl oundvikligt för de flesta. När årtionden far förbi, syn- och hörselproblem hopar sig eller värken strålar ur höftpartier kan man finna en sorts sanning i den gamla barndomsvisan: Dansa min docka medan du är unger när du blir gammal så blir […][...]

Dansaren och demonerna är den tredje och sista delen i Mian Lodalens triologi om hbtq-personer i Stockholms historia. Det är en smärtsam och vacker trio som tar sin kulmen i denna avslutande del som handlar om Hans Wahlström. Hasse. Mian Lodalens egen morbror. Det är en fiktiv roman om en riktig person, precis som de […][...]

Universum, rymden, världsalltet. Kärt barn har många namn. Och när höstens natthimmel anlänt söker sig blicken upp till stjärnor och andra lysande prickar. En av de lysande prickarna kan vara en rymdfarkost som kretsar kring jorden varv efter varv. De är ibland bemannade med astronauter och kosmonauter som har sänts upp i forskningssyfte. Detta är […][...]

En läsare som plockar upp en roman av Haruki Murakami har traditionellt sett kunnat förvänta sig tre saker: magisk realism, ensamma män och fylliga bröst. Så även i detta fallet. Staden och dess ovissa mur är varken mer eller mindre än jag förväntade mig. Det är en tjock och långsam roman. Språket, tiden och funderingarna […][...]

En man som närmar sig medelåldern lever ett blaséartat liv i New York, kantat av kvinnor, knark och konstutställningar. Västvärlden håller på att förfalla ner i sitt eget navelskåderi och allt tycks vara för sent. Men så ringer systern till en kvinna som jaget dejtade för en massa år sedan och vill att han ska […][...]

Hur jag så snabbt som möjligt ska kunna lägga vantarna på The Hallmarked Man har tagit pinsamt mycket tid och energi det senaste … året? Längre? Sen långt innan boken hade en officiell titel, när den bara var ”Strike 8” hos nätbokhandlarna. Borde jag skärpa mig och skaffa någon form av läsplatta? Kan jag börja […][...]

Det är en morgon som så många andra morgnar men ändå inte. Det är hennes sista dag på Jamaica, åtminstone för den här gången. Hon vaknar tidigt bredvid honom, funderar på vad som väckt henne, tar långsamt in mer och mer av rummet och omgivningen och låter tankarna vandra. Allt ger associationer, allt väcker minnen […][...]