Propaganda, det låter läskigt. Men ofta är människan mer intresserad av det som bygger identitet och grupptillhörighet än av fakta. Information om den verkliga världen väljer vi lätt bort om den inte passar med det som tjänar vår plats i det sociala sammanhanget. Boken Att vinna ett informationskrig tecknar porträttet av ett propagandageni, Sefton Delmer. […][...]

De kom från sovjetimperiets alla håll till en landsände de fått höra anslutit sig frivilligt. För sina nya landsmän var de snarare ockupanter och efter Sovjetunionen fall blev många av dem, trots att de inte sällan bott i Baltikum i generationer, ickemedborgare. De fick grå främlingspass och deras modersmål ryska, som fortfarande är det dominerande […][...]

Det här är en sådan där bok som jag då och då måste halvt lägga igen, vrida och vända på. Kan det verkligen vara en fackbok? Inte snarare en uppdaterad version av Aldous Huxley, George Orwell, Karin Boye? Svetlana Aleksievitj? ”Det nya Rysslands surrealistiska själ” är undertiteln på Peter Pomerantsevs Ingenting är sant och allting […][...]