Det börjar med olika lager av tid. ”Söndag, 15 september”, därefter ”Fem timmar senare”, kort därpå ”Fem timmar och fem minuter tidigare”, ”Nu”, ”Fem månader senare” och så där fortsätter det. Så det gäller att hänga med. Men det skapar också en nerv. Det visar sig att det rör sig kring ett brutalt mord. Eleanor […][...]

Det är ingen slump att paret Mina och Magnus Dennert väljer näthat, rasism och demokratiarbete som utgångspunkt för sin skönlitterära debut – just det här är hemmaplan för grundarna till organisationen #jagärhär. Det är en skrämmande och beklämmande bild av samtiden som målas upp, som tyvärr är alltför trovärdig. Huvudpersonen Roya Zand arbetar mot näthat […][...]

Efter min första läsning av romanen Fyra döttrar av Ann-Sofi Carlsson är jag konfunderad. Bokens innehåll, intrig är motbjudande. Jag brukar inte heller läsa deckare eller se serier med brutala kvinno- och barnamord. Jag hoppar också gärna över brottsnotiser i dagtidningar. Min reaktion ger mig ingen ro och jag läser boken på nytt. Vem är […][...]

Många är vi som skaffat oss nya – eller nygamla – vanor den här sommaren. Hemestrar och svemestrar har inte bara öppnat upp för att upptäcka nya bakrecept och aktiviteter hemmavid, jag har även stött på många som vänt sig mer än vanligt till böckernas värld. För egen del har jag av olika anledningar läst […][...]

Varken Stridens skönhet och sorg eller Poltava av Peter Englund har lockat mig, däremot blev jag nyfiken på hans Jag kommer ihåg 2016 som jag lätt klämde på en tågresa tur och retur till Malmö. Den boken består av 586 stycken som alla börjar ”Jag kommer ihåg…” och är, kan man väl säga, en samling fritt […][...]

I diktsamlingen Tell: poems for a girlhood tar Soraya Peerbaye sig an det grymma mordet på fjortonåriga Reena Virk i British Columbia i Kanada. Utgångspunkten är de vittnesuppgifter och fakta som polis och rättegångar manglat igenom, men genom poetens ögon och penna formas ett nytt perspektiv. Dikten ”Gorge Waterway” innehåller ett citat från obduktionen som hävdar […][...]

Så här beskriver Wikipedia mytomani (av grekiskans mýthos, saga, och mani). Mytomani innebär att en person ljuger mer eller mindre tvångsmässigt, det vill säga utan att det finns någon tydlig och omedelbar orsak till lögnen. Det händer att en mytoman inte är medveten om att ett ord som han eller hon precis har uttalat är […][...]

Ni vet den där känslan när man inte kan lägga ifrån sig en bok? När man snabbt ser hur sidorna tar slut och inser att upplösningen måste komma snart för det är mindre än hundra sidor kvar… Det här är en sådan bok. Där kräftorna sjunger tar oss med till träskmarken i en mindre ort […][...]

Lyssna på de här inledningsraderna: Ayoola kallar på mig med dessa ord: Korede, jag dödade honom. Jag hade hoppats att jag aldrig skulle behöva höra de orden igen. Om inte de inledningsmeningarna får dig att vilja läsa vidare, ja, om inte själva titeln får dig att vilja läsa den här boken, då vet jag inte […][...]

Jag var oheligt jävla arg när jag läste den här boken. Jag fick lägga ifrån mig den flera gånger för att andas i kvadrat. Fyra sekunder in, lika många ut. En panikångestattackstrategi gammal som synden. Jag har aldrig förstått det där med att man ska sträva efter att vara originell i sitt skapande. Jag kan […][...]