Zero History är en fristående fortsättning på Gibsons två senaste romaner Pattern Recognition (2003) och Spook Country (2007). Bindväven i denna löst sammanhållna thrillertrilogi är marknadsföringsbolaget Blue Ant och dess grundare, den excentriske och stormrike Hubertus Bigend. Boken utspelar sig, liksom Pattern Recognition, huvudsakligen i London, denna gång i efterdyningarna av finanskrisen. Vid sidan om […][...]

Rena linjer, bjärta färger, lekfulla mönster. Modeller som ser glada och friska ut. 60-talssotiga ögon och modefotografi ute i verkligheten. Carl Johan De Geer tog bilderna som de flesta av oss fortfarande förknippar med klädmärket Mah-Jong. Modeller var för övrigt Marie-Louise De Geer och Åsa Moberg, tillsammans med andra anställda, familjemedlemmar och bekanta till klädskaparna. […][...]

Våren 2005 var jag en skoltrött gymnasieungdom, rysligt trött på hemstaden och mest av allt sugen på att flytta till en annan, större stad (jag hade en tanke om att livet skulle ta en annan vändning då). Men eftersom jag hade minimalt med pengar och maximalt med skolterminer kvar var detta ingen realistisk idé. Istället […][...]

Mina känslor inför modevärlden är motstridiga. Något i mig älskar ytan, flärden, konsumtionen, trendkänsligheten, förmågan att läsa av och stå ut inom givna ramar, samtidigt som andra delar av mig hatar den, av exakt samma orsaker. Och det är med samma motstridighet som jag tar mig igenom Sofi Fahrmans debutroman om 21-åriga Elsa från Borås […][...]

Det här är faktiskt boken jag alltid har letat efter. Enligt baksidestexten blir man med hjälp av Chic "ett proffs på shopping och en fullfjädrad stylist utan klädproblem". För en modeanalfabet i en omgivning av ytterst stilsäkra och trendmedvetna väninnor skulle Chic faktiskt kunna vara räddningen. Dessutom betydligt billigare än att anlita en personlig stylist, […][...]