Vad är science fiction egentligen? Trötta science fiction-författare har svarat saker som att det är vad man pekar på när man säger science fiction, och för att gladeligen ägna hundra sidor enbart åt definitioner, som författarna i antologin Möjliga världar gör, ska man nog vara mer utpräglad akademiker än undertecknad. Men ju man tänker på […][...]

Det är alltid förknippat med viss fasa att ge sig i kast med en produktiv SF-författare som redan har en rad utgivna titlar bakom sig. Man känner instinktivt behovet av att börja från början och sedan beta av bok efter bok till den senaste, innan man säkert kan avgöra om man tycker om författaren eller […][...]

Jag läser SF. Oftast och nästan bara SF. Innerst inne vet jag nog att jag missar en hel del när jag ratar de stora klassikerna och de bejublade debuterna och de många andra genrerna, men det kan inte hjälpas. Enstaka litterära utflykter har det förstås blivit: Tolstoj var förnöjsam, Paasilinna är underbar en bok i […][...]

The Day After Tomorrow men med verklighetsförankring. Det är en rätt bra beskrivning av Forty Signs of Rain. Vädret blir allt sämre och man fortsätter ifrågasätta om växthuseffekten är det avgörande eller om det är en naturlig vädercykel vi upplever. Försök att bryta den negativa spiralen ignoreras. Isberg stora som halva Frankrike bryts loss från […][...]

Förutsättningen för boken är att pesten på 1400-talet utplånade alla européer. Hur hade världen utvecklats under de omständigheterna? Den frågan besvarar Robinson i The Years of Rice and Salt och han gör det på ett intressant och engagerande sätt i en roman som sträcker sig över hela världen och ser på den och dess utveckling […][...]