Strax före jul fann jag Preludium till Stiftelsen i en boklåda. För tjugo kronor fick jag äntligen en anledning att slutgiltigt ge upp Paul Austers tunna men dödstråkiga Timbuktu som jag kämpat med i flera veckor. 1988 läste jag Legendas pocketupplaga av Stiftelsetrilogin. Jag minns inte mycket av den, mer än att den var fängslande […][...]