Det kan inte vara många seriealbum som bär stämpeln ”Cannes Film Festival Palme d’Or Winner”. Företrädesvis förstås för att det är just ett filmpris. Jag har faktiskt inte sett den guldpalmenbelönade filmen Blå är den varmaste färgen – än – men den bygger alltså på en grafisk roman av fransyskan Julie Maroh. Eftersom min franska […][...]

Frankrike 1851. Louis Napoléon Bonaparte (Napoleon III) har just genomfört en statskupp. Ett uppror startar i de södra delarna av landet, republiken störtas och folket i Provence håller andan inför repressionen som de anar ska komma från kejsarens håll. I en liten provencalsk by, dold i dimma på kanten av ett berg, finns sjuttonåriga Violette […][...]

När Nicolas Duhamet ska förnya sitt pass får han på grund av en byråkratisk rutin reda på saker som rejält skakar om hans värld. Visserligen kände han redan till att hans far var född i Sovjetunionen. Han har dock alltid fått höra att det berodde på att hans farfar hade tagit med Nicolas farmor på […][...]

Vad är en kropp? Ett kärl för själen som vi vandrar runt i tills det inte längre håller? Den mer triviala delen av ett motsatspar som åtminstone i västerländskt tänkande är nästan omöjligt att göra sig av med – kropp och själ, materia och ande? Att huvudpersonen i Daniel Pennacs roman Dagbok om min kropp […][...]

Jag lever i ett lugnt land på tillbakagång, där den sociala rörligheten är begränsad. Jag är född i en borgerlig familj i sextonde arrondissementet och har blivit en borgerlig bohem i det tionde. Limonov däremot har varit ligist i Ukraina, idol i den sovjetiska undergroundrörelsen, först hemlös, sedan betjänt åt en miljardär på Manhattan, […][...]

Natur & Kultur har nyutgivit ett av den europeiska diktkonstens stora verk; Baudelaires Det ondas blommor. Den kom ut första gången 1857 och ses numera som ett portalverk och som ett verk som föregriper den lyriska modernismen och symbolismen. Jag har älskat Baudelaire sedan vi läste hans dikter på lektionerna i litteraturvetenskap. Jag har en […][...]

Mirakelverkstaden är en sådan där bok som man inte riktigt kan lägga ifrån sig när man väl börjat läsa. Både handlingen, berättarstilen och upplägget driver läsningen framåt. Men kanske motsvarar inte romanens upplösning förväntningarna? Jag väntar mig något mycket mer komplext i slutet än vad jag får. Tre personer turas om att i jag-form driva […][...]

I serien ”etyder”, Ellerströms essäserie, har förlaget nu gett ut en bok med litteraturkritik och litterära essäer av Charles Baudelaire. Man har kallat den Samtida fördomar. Intresset för Baudelaire tycks hålla i sig ganska bra – för inte så länge sedan kom en nyutgåva av Ingvar Björkesons tolkning av hans diktsamling Les fleurs du mal, […][...]

Ibland när man ska skriva en recension så surfar man runt och läser andras recensioner och nästan misströstar: ”Herregud, tänker alla nästan samma sak som jag gör? Finns det egentligen någonting kvar att säga?” Andra gånger när man ska skriva en recension så surfar man runt och läser andras recensioner och nästan misströstar: ”Herregud, är […][...]

I Montparnasse i Paris vandrar en man omkring med en svart skrivbok. I den finns minnesanteckningar från hans ungdom, från en tid då han under en kort period vistades bland identitetstjuvar och intellektuella på de nattöppna kaféerna i stadsdelen. Uppviglare kanske. Eventuellt rent av kriminella. Exakt hur det är med den saken får vi aldrig […][...]