I likhet med journalisten Bosse Lindquist – som står för den initierade inledningen till De hemliga breven: den politiska familjen och vardagens samtal – svalde jag 1982 med hull och hår Jan Myrdals (1927-2020) förskräckliga uppväxt, såsom den skildras i första delen av hans självbiografiska trilogi. Strax innan Barndom släpptes i bokform, sändes den som […][...]

Gissningsvis ringer en klocka när du hör RFSU alternativt Riksförbundet för Sexuell Upplysning, men frågan är hur många som nuförtiden har pejl på dess grundare Elise Ottesen-Jensen (1886-1973) alias Ottar. Jag bestämmer mig på stående fot för att göra ett stickprov och ringer upp min yngsta, medicinpluggande dotter. Hon fyller 26 i dagarna och brukar […][...]

I sitt efterord har Judith Kiros ett citat av Dylan Thomas, där han förklarar en del av sin poetik: ”Jag vill inte uttrycka vad andra människor har känt – jag vill slita bort någonting och visa dem vad de aldrig har sett förut.” Åtminstone för den här läsaren lyckas Thomas med just det. Det är inte […][...]

Christel Sundqvists nya roman Sista brevet (2023) är en fortsättning på romanerna Vonne och Marie (2018) och Nu spränger vi taket (2018). Det finns också tydliga beröringspunkter med debutromanen Flickan i flaskan (2009). Här finns familjekonstellationerna med alkoholism, syskonliv, ensamhet men också med ett driv att komma vidare. Och Marie har lyckats. Hon har sin akademiska […][...]

Plötsligt befinner jag mig nästan hundra år tillbaka i tiden när jag läser Annika Åmans debutroman Lumpänglar (2022). I svenskspråkiga Österbotten, i fabriksområdet ”Masunin” i min egen hemkommun. I ett myller av människor och omvälvande händelser. Tiderna oroliga, fattiga, såriga efter första världskriget och inbördeskriget i Finland. Så som alltid när omvälvningar sker påverkas kvinnor […][...]

Det är 1920-tal och den blyga skogshuggardottern Hilma spenderar några sommarveckor hos sin kusin i Västerbottens inland. Trots sin enkla bakgrund och trots föräldrarnas skepsis har Hilma kunnat utbilda sig till småskollärare, tack vare att hennes egna lärare uppmärksammar hennes fallenhet för studier. Hon har precis avslutat sitt första skolår som lärarinna när hon blir […][...]

Jonas Gardell är en av de starkaste svenska litterära rösterna. Han debuterade 1979 med diktsamlingen Den tigande talar, men det är framför allt sedan 1990-talet som han har berört svenska läsare på bred front, inte minst med de självbiografiska romanerna En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny, och för tio år sedan kom […][...]

Det är på förvånansvärt få sidor som Patrik Lundberg skriver fram berättelsen om sin egen uppväxt och, framför allt, berättelsen om sin mamma. Inte ens tvåhundra sidor och ändå blir det gediget och levande. Det är kvalitet istället för kvantitet när Lundberg väljer ord och scener för att berätta just den berättelse han vill få […][...]

Får vi själva bestämma hur våra liv ska bli? Är vi fria att välja erfarenheter själva, eller formas vi av det som händer oss? Finns ödet? Är vi människor så autonoma som vi vill tro? Vi blir det liv vi lever är både en studie av ett människoliv och en personlig reflektion kring livet och […][...]

Med Jag älskar dig till döds ändå slår Dorothy Parkers översättare ett slag för vad ”light verse” faktiskt kan åstadkomma. Den här lyrikgenren, med höga krav vad gäller poetens (och översättarens!) förmåga vad gäller rim och meter, må ha syftet att roa och underhålla (och visst är Parkers kvicka poesi underhållande) men dikterna skyr inte […][...]