Utgiven | 2012 |
---|---|
ISBN | 9789185311392 |
Sidor | 40 |
Orginaltitel | Siete millones de escarabajos |
Översättare | Anna Lindskog |
Först utgiven | 2001 |
”Skalbaggar är mycket bestämda insekter.” Så inleder den argentinska författaren Comotto sin berättelse om när sju miljoner bestämda skalbaggar tillsammans reser för att hälsa på sin kusin på andra sidan jorden. De går ombord på ett skepp, reser över havet, och när de kommer fram är det fest. Det är ungefär det som händer i boken, och det fascinerande här ligger inte i historien, utan i bilderna; myllret.
Vissa uppslag i boken zoomar in skalbaggarna, vissa visar dem som en enda stor massa. Man kan kanske inte säga att de får någon personlighet, men samma fenomen uppstår som när man i verkligheten ser många av något jämfört med när man bara ser några stycken: man får se både hur lika och hur olika varann de faktiskt är. På nära håll ser man skalbaggarnas lätt förvirrade ögon och deras olika antenner, ben och känselspröt, på de större bilderna kan man känna rörelsen, hur de myllrar framåt som en enda kropp.
Så länge de är på resa är de dock hela tiden på väg åt samma håll. När de kommer fram inträder ett annat tillstånd, de börjar existera var för sig och gör olika saker: dansar, fotograferar eller dricker läsk. Ett mer planlöst varande, och det är också här de tar steget från att vara insekter till att i större utsträckning bli förmänskligade. Brytpunkten finns i det fina uppslag där de alla får var sitt namn. ”Det är vi, din familj!” ropar de till kusin Marcelo när de kommer fram till hans hus, och sedan fylls sidorna av namn. Ett stort moln av bokstäver bildas när de alla ska presentera sig: Adrian, Sigrid, Valentin, Viggo, Anna, Sara, Silvia…
Färgskalan är rakt igenom svartvit, med röda inslag och väl utnyttjade gråtoner. Det ger sidorna ett nästan smutsgrått utseende, vilket konstigt nog är väldigt snyggt. Skalbaggarna är tydligt utritade men allt annat är lite suddigt och löst i kanterna, perspektiven ibland skeva och föremålen sneda. Det skapar en viss oro i bilderna vilket är bra, den förstärker känslan av otålighet och rörelse som vilar över hela resan. Sammantaget är det en väl genomarbetad, vacker och rolig bok, kanske särskilt om man är svag för insekter.
Publicerad: 2012-11-04 00:01 / Uppdaterad: 2015-07-02 09:03
En kommentar
Haha, vad mysigt!
#
Kommentera eller pinga (trackback).