Peter Høeg debuterade 1988 med boken Föreställningar om det 20:e århundradet, men blev inte känd för den stora allmänheten förrän Fröken Smillas känsla för snö kom ut 1992. Fröken Smillas känsla för snö är en spännande berättelse som förvisso vittnar om Peter Høegs fantastiska förmåga att hantera det skrivna språket, men som långt ifrån gör honom rättvisa som författare. Böcker som Berättelser om natten och De kanske lämpade är mycket starkare bevis för att denne förhållandevis unge dansk etablerat sig som en av Skandinaviens stora förmågor. Hittills är hans böcker översatta till runt 20 språk.

Kvinnan och apan utkom i Danmark våren 1996 och såldes i 22 000 exemplar på tre dagar. Den inbundna boken kom ut i Sverige året efter och som pocket 1998. Därefter har en förstaupplaga på 100 000 böcker släppts i USA. Intäkterna från boken har författaren låtit donera till Lolwe, en fond för bistånd till tredje världens kvinnor och barn.

Boken balanserar på gränsen mellan flera olika genrer, och dyker bitvis djupt ner i dessa. När den nyfikne sätter sig med boken för att börja läsa, lotsas man in i den engelska dimman och får en stark känsla av att det som nu ska dukas upp, hör hemma i thrillerformatet. Därefter kastas man snabbt in i ett kostymdrama, som skulle ha kunnat höra hemma i en roman från förra sekelskiftet. Efter hand får man också smaka på komedins dubbla bottnar och så småningom förändras handlingen till att likna science fiction á la Isaac Asimov.

Det skulle mycket väl kunnat bli ett platt fall. Det är förvisso förvirrande, men förvirringen upplevs mer som omtumlande och fascinerande, än störande. Personporträtten är, på äkta Peter Høeg-manér, starka och trovärdiga. Författaren visar också prov på sin ofta skildrade insikt i vetenskapliga och medicinska kretsar.

Kvinnan och apan handlar om en apa, som tagits från sin naturliga miljö och förts till England av en erfaren smugglare. Knappt framme i hamnen, lyckas apan rymma och visar med sitt beteende prov på egenskaper han som ras inte borde ha. Apan, som får namnet Erasmus, fångas in och förs i hemlighet till ett laboratorium, där en rad experiment inleds. Kvinnan, Madelene, som bokens titel syftar på, är gift med Adam, mannen som utför experimenten. Hon lever i en brittisk glasbur, försedd med konventionens stränga lås, en tillvaro som endast mildras av hennes tilltagande smygsupande.

Ytterligare några personer ur olika samhällsskikt presenteras, innan intrigens alla delar finns på plats. Det är välskrivet, det är spännande och historien får efter hand ett allt tydligare budskap. Det är inte en bok man ska läsa fort. Den ska smältas långsamt, som en lyxig pralin och man ska sitta kvar med den något sträva eftersmaken länge. Om man är ovan vid nästan övernaturliga inslag, kan man bli irriterad på bokens upplösning. Men om man betraktar dessa inslag som metaforer för en ganska skarp samhällskritik, så framstår budskapet kristallklart. Det är helt klart ett viktigt budskap Peter Høeg förmedlar. Ett budskap där människans högmod och oförmåga att inse vårt sinnes begränsade förmåga att acceptera den eller det som skiljer sig från mängden, står i centrum. Det finns ett milt hot i berättartonen, ett hot mot människan som art, men trots allt också ett hopp om förändring, om vi som individer börjar lyssna på signaler runt om oss.

Peter Høeg är en författare som jag överhuvudtaget rekommenderar alla att någon gång läsa. Han har oerhört mycket att ge och hans författarstil erbjuder något utöver det vanliga. Har man aldrig läst något av honom, rekommenderar jag i första hand Berättelser om natten, som är en novellsamling som visar prov på Høegs mångsidighet och trovärdighet som berättare. Men om man har smakat på hans språkrikedom tidigare är Kvinnan och apan ett mycket bra val, väl i klass med den tyngre uppväxtskildringen De kanske lämpade, som utkom 1993.

När jag hade läst ut Kvinnan och apan var min starkaste upplevelse, att det här var en bok jag tyckte mycket om. Den känslan har sedan dröjt sig kvar länge, länge.