I årtionden har jag läst Merete Mazzarella. Hennes böcker och krönikor känns som återkommande möten. Nästan som en god gammal vän som man samtalar med med jämna mellanrum. Hon skriver klokt, lätt, allvarligt, med igenkännande humor. Små detaljer som speglas i litteratur, forskning och filosofi. Vardagens vedermödor och dagspolitikens dilemman. Världens skönhet och hemskhet. Både […][...]

En läsare som plockar upp en roman av Haruki Murakami har traditionellt sett kunnat förvänta sig tre saker: magisk realism, ensamma män och fylliga bröst. Så även i detta fallet. Staden och dess ovissa mur är varken mer eller mindre än jag förväntade mig. Det är en tjock och långsam roman. Språket, tiden och funderingarna […][...]