Vissa böcker stannar kvar i huvudet långt efter att sista sidan slagits igen. Jag ger mina tårar av Merja Mäki är just en sådan bok. Berättelsen om Larja tar oss till gränstrakternas Karelen. Ett område som slits mellan öst och väst. Mellan Sovjet och Finland. Året är 1942 och det rådet för tillfället fred, Finland […][...]

Vet ni, Kim Åman i klass 1B? Han är nog starkast i hela lågstadiet. - Kim, kan du lyfta en bil? frågar de andra barnen. Klart han kan. - Kim, kan du lyfta en fröken då? Klart han kan. Kim kan lyfta typ allting. En skolbänk med Lill-Jensa som sitter ovanpå är alls ingen match. […][...]

Från olika håll har jag fått tips om De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och när jag inför en resa letade efter en bok som kunde passa och den stod där på biblioteket var det givet – historisk feelgood med verklighetsbakgrund och starka feministiska förtecken måste ju vara den perfekta semesterlektyren! Det går dåligt för […][...]

En krigsveteran flyttar ut till den lilla byn Oxgodby och spenderar en sommarmånad där för att avtäcka en fresk i byns kyrka. Det ska komma att bli en av de mest minnesvärda månaderna i hans liv. J.L. Carrs klassiker från 1980 klingar i nostalgins bitterljuva toner i historien om en man som minns tillbaka en […][...]

En irländsk familj splittras när familjefadern, poeten Phil McDaragh, bestämt sig för att flytta till USA. Kvar finns de lämnade kvinnorna. Hans fru Terry är konvalescent efter en bröstcanceroperation och de två döttrarna Imelda och Carmel är ännu minderåriga. Tidsspannet i Gärdsmygen omfattar tiden för uppbrottet, och de kommande årtiondena. Att det är dotterdottern Nell […][...]

David har förlorat minnet och vet inte vem han är. En annons i tidningen uppmanar familj och vänner att skriva brev till honom för att hjälpa honom att börja minnas igen. Barndomsvännerna Jon och Silje, och styvpappan Arvid hörsammar uppmaningen och börjar skriva. Genom att hjälpa David får de också en chans att berätta om […][...]

Människan härstammar från aporna. Ingen har missat det. Men personligen kan jag ibland ha lite svårt att ta in detta faktum, kanske för att tidsspannen är så stora. Två till tre miljoner år är mycket att omfamna för någon som kan hoppas på att bli 80 eller kanske 90. Men ja, vi människor härstammar från […][...]

Det är något med Nina Storm och hennes kollegor på Myndigheten för kulturstöd som fortsätter att skava på precis rätt sätt. Död man på rymmen den fjärde delen i serien, gör inget för att dämpa friktionen – tvärtom. Redan i inledningen, när en kista guppar upp ur en grav, slår tonen an. Det är inte […][...]

Midsommar bjuder ju på en hel del traditioner, och i år plockar vi upp vår egen gamla kära tradition: sommarboktips från redaktionen. Vet du inte vad du ska läsa i sommar? De där nyheterna du missat under året, eller kanske någon riktig klassiker? Läsa om någon gammal favorit eller något nytt? Oavsett vartåt det lutar […][...]

På målningen på bokens omslag – av Jacobus Vrel från cirka 1655 – ser vi en gammal kvinna se ut genom ett fönster mot ett litet barn. Kvinnan sitter med ryggen åt betraktaren, hennes ansikte förblir dolt. Likaså har hon ett vitt huckle över huvudet som anonymiserar hennes utseende. Kläderna är heltäckande vilket också anonymiserar. […][...]