De fem novellerna är specialskrivna för radion och har utsetts av en jury. Därefter har lyssnarna fått rösta. Novellerna går att höra här på Sveriges Radios hemsida. De är: ”Mattan” av Annika Norlin, ”Gråterskans söner” av Duraid Al-Khamisi, ”Uppbrott” av Mona Mörtlund, ”Mammas lilla prins” av Mårten Melin och ”Dokhtaram, min flicka” av Golnaz Hashemzadeh Bonde.

De fem nominerade diktsamlingarna är: Ædnan av Linnea Axelsson, Anteckningar av Tua Forsström, Att snara en fågel av Ingela Strandberg, Rösterna från Avocadobergen av Thomas Tidholm och Överlevorna av Matilda Södergran. Motiveringarna finns att läsa här på Sveriges Radios hemsida.

Nominerade till Sveriges Radios Romanpris är Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, Lugnet av Tomas Bannerhed, Geniet från Breslau av Lena Einhorn och Allting växer av Lyra Koli. Vinnaren utses av en lyssnarjury bestående av bokcirklar, i år från Småland och Öland. Deras diskussioner kan man följa i radion under veckan.

Här på dagensbok.com har vi recenserat följande nominerade böcker:

Sara Stridsberg: Kärlekens Antarktis
Den vackraste skildringen av kärlek och död

”Det finns en enda anledning till att jag tvekar att ge Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis högsta betyg; att det riskerar att ge potentiella läsare för höga förväntningar. Och har man för höga förväntningar blir man ju ofta besviken. Men samtidigt måste man som recensent vara rättvis – och Kärlekens Antarktis är en av de…” Läs mer

Tomas Bannerhed: Lugnet
Fågelhistorier som skrämmer och kittlar

”’Måndag kl. 03.46 Hej Urban! Jag skriver för att gratulera på födelsedagen. Jag skickar med två grytlappar som jag har virkat på sysselsättningsterapin. Det är ett gammalt handarbetsmönster från Blekinge. Jag hoppas att du får användning för dem. Du kan tvätta dem i 60° om det skulle behövas. Jag har det rätt så jobbigt…” Läs mer

Lena Einhorn: Geniet från Breslau
Kemiska formler innan första världskriget

”’Fritz hade just blivit exponerad för vetenskapsvärldens stora hemlighet: Forskningsinstitutioner var kungariken, och deras invånare styrdes och motiverades av samma faktorer som styrde och motiverade invånarna i alla riken. I första hand känslor, i andra hand rationellt tänkande. Alldeles särskilt gällde detta de riken som…” Läs mer

Lyra Koli: Allting växer
Dystopi som engagerar

”Den populära Netflix-serien Black Mirror har ett nytt tema varje avsnitt, men nästan alla verkar gå ut på att människor omfamnar ny, fantastisk teknik, som sedan ofelbart leder till att de blir djupt olyckliga och/eller mentalt förslavade. Det är välgjort, snyggt, och oftast skrämmande på ett sätt som sätter sig under huden på en. Men…” Läs mer

Linnea Axelsson: Ædnan
Ett litterärt storverk om samiska hjältar

”Den tunga volymen med den helvita tjocka ryggen och den kantiga, strama typografin som växer längs omslagets framsida. Jag håller ett fjäll i min hand. Diktverkets tre delar Ædnan, Ædni, Ædno – marken, modern och älven – har gemensamma etymologiska rötter i ett nordsamiskt ord vars ungefärliga betydelse är ‘stor’. Det…” Läs mer

Tua Forsström: Anteckningar
Att förvalta i förtvivlan

”Tua Forsströms senaste diktsamling, med den anspråkslösa titeln Anteckningar, är en sorgebok. Med små medel och varsamma skiftningar bryter den sig rakt in i läsaren och vänder upp både förlusten och världen blir kvar i all sin obegriplighet. Det handlar om ett barn som inte längre finns. Tillvaron är skör, men…” Läs mer

Ingela Strandberg: Att snara en fågel
En rå drömvärld

”Texten rör sig fritt i Ingela Strandbergs bok Att snara en fågel, utan hindrande interpunktion eller rubriker. Sidorna är luftiga och ofta fåradiga. Det är en mytisk värld som tar plats mitt i vår verklighet. En värld som är drömsk och rå. Boken innehåller två diktsviter, först ‘Kopparödlan’ och sedan den som gett namn till boken, ‘Att snara en…” Läs mer

Thomas Tidholm: Rösterna från Avocadobergen
De små människornas skildrare

”Min bekantskap med Thomas Tidholm började när mina barn var små i slutet av 1990-talet och vi läste hans och hans frus Anna-Claras böcker om Ture för våra telingar. Det fanns en nästan filosofisk dimension i framförallt Ture sitter och tittar som jag gillade starkt, vars text jag snart lärde mig utantill. Den kom väl till pass när vi var…” Läs mer

Similar Posts:

• Lyssna på Romanpriset!
• Sveriges radios romanpris
• Sveriges Radios novellpris
• Romanpriset 2013 – Frågor till en jurymedlem
• Vecka 6: award season

Måndag kl. 03.46

Hej Urban!

Jag skriver för att gratulera på födelsedagen. Jag skickar med två grytlappar som jag har virkat på sysselsättningsterapin. Det är ett gammalt handarbetsmönster från Blekinge. Jag hoppas att du får användning för dem. Du kan tvätta dem i 60° om det skulle behövas.
Jag har det rätt så jobbigt nu. Rösterna plågar mig och kräver att jag skall döda far, men det är ju många år sen han gick bort. Du skall vara glad så länge Du lever och slipper bli intagen. Det är Dödens väntrum här.

En sinnessjuk moder skriver brev till en son som aldrig svarar. Sonen försöker hitta sin plats i en stad (Stockholm) som inte tycks vara för honom. Där iakttar han allt från sidan och lever mest inuti sig själv. Han ältar och idealiserar en avslutad kärleksrelation, söker efter ny närhet och odlar en besatthet av fågelägg. Allt medan han försöker orientera sig i – och bitvis undfly – den känslomässiga frågestorm och rotlöshet som modern har lämnat efter sig med sin sjukdom och död.

Tomas Bannerhed fick Augustpriset för debuten Korparna 2011. Nu är han nominerad till Sveriges Radios Romanpris med nya romanen Lugnet. Det finns likheter mellan de båda böckerna – båda kretsar kring den problematiska relationen till en förälder, båda är en inifrånskildring, med en mer eller mindre ensam huvudperson som bygger sitt eget rum i ett närmast maniskt intresse för fåglar och, i den senare romanens fall, deras ägg.

Det är lätt att få sympatier för Urban i Lugnet. Hans ensamhet, längtan och resonemang kring det egna jagets förmågor och begränsningar berör. Urban tillhör också den sortens utifrånbetraktande romankaraktär som i sin blick och sin position en aning utanför gemenskapen, fångar något väsentligt i samhället, de rutiner och system vi mer eller mindre omedvetet blir del av. På något sätt upplever jag också att jag känner Urban väldigt tidigt, kanske rentav innan boken ens har börjat. Somliga delar av honom hämtar jag i mig själv, andra i människor jag träffat.

Lugnet är, liksom Korparna, en roman som befinner så mycket inne i protagonistens huvud att den mest tålmodiga läsare kan börja krokna. Det är ett besatthetens och ältandets tempo som jag allt som oftast uppskattar. Här återfinns en del av den poetiska och symboliska stilen från Korparna, som Urbans ständiga upptagenhet av naturen och fågellivet kräver. Dessutom bryts det här av en mer karg, registrerande stil. Men nog blir det bitvis lite mycket fågelägghistorier, även för mig som uppskattar Bannerheds stil.

Moderns röst ekar genom romanen. På helgerna flyr Urban ofta till fågeläggsvärlden och vardagarna börjar han fördriva på Kungliga biblioteket i ett försök att omvandla sin passion till konst. Där möter han Sonja, som så småningom blir föremål för hans förälskelse och det som leder historien framåt till romanens smärtsamma crescendo. Urbans sätt att tänka och hans repliker när han försöker få kontakt med Sonja är på en gång märkligt bekanta och konstlade och pinsamma. Det är alltså såhär vi pratar? tänker jag gång på gång.

Fågelhistorierna i Lugnet må vara delvis tröttande, men samtidigt är det till stor del som gör romanen unik och en stor del av Bannerheds stil. Tillsammans med breven från modern lyfter de boken från det konventionella. Lugnet kittlar lika mycket som den skrämmer.

Similar Posts:

• En far, en massa fåglar och så Klas mittemellan
• ”Synd bara att jag inrättat mitt liv så att jag aldrig får uppleva det här”
• Det ensidiga livet på landet
• Brytningstider
• Sveriges radios litteraturpriser 2019

Visst finns det en problematik med jurygrupper av experter som dikterar vad som är bra och dålig litteratur men just dessa två instanser har en bra historik av nominerade författare tycker jag. Framför allt för att de lyfter författare som inte är så kända. Sen kommer jag säkerligen rasa mot valet av vinnare men det hör ju liksom till.

Och de eventuellt nominerade till framtida priser den här veckan är…

Idag skriver Cecilia om Petra Hulovas För medborgarnas bästa. En svart satir, med omvända perspektiv, om sammetsrevolutionen i Tjeckoslovakien. Högt betyg!

På tisdag skriver Tone om Thomas Bernhards Frost. En knepig roman med fantastiskt språk som är omöjlig att överblicka.

På onsdag skriver Joel om Lars Gustafsson Tre Korta Klassiker - Tre korta romaner av Gustafsson, väldigt olika historier men med en klart igenkännbar röst som går igen i alla böckerna. Joel gillade verkligen berättarglädjen och språket.

På torsdag skriver Annika Åström om Tove Folkessons Kalmars Jägarinnor, en livfullt och nästan poetiskt skriven roman om tonårstillvaron för en grupp tjejer i en småstad under sent 90-tal.

På fredag skriver Daniel Mårs om Ester Roxbergs Min pappa Ann-Christine. När Esters pappa Åke berättar att han vill leva som kvinna får hon själv en identitetskris. Roxberg förskönar aldrig och väjer inte för att beskriva hur hon satt sina egna behov framför pappans. En utlämnande och vacker bok om relationen mellan far och dotter. Högt betyg!

På söndag skriver Tomas Eklund om Depeche Mode av Serhij Zjadan som skildrar ungdomar på drift i en storstad i Ukraina några sommardagar -93. En svart komedi med mer sprit och knark än sex och rock´n´roll. Romanen har även ett lätt surrealistiskt drag med avsevärd sälta i botten och säkert driv i språket.

Similar Posts:

• Vecka 8 på dagensbok.com: Nya och gamla debutanter
• Fantastiska noveller
• Sveriges radios litteraturpriser 2019
• Övningsstycke för soloinstrument
• Nomineringarna inför Borås tidnings debutantpris 2013

Vi ställde några frågor till dagensbok-skribenten Marcus Stenberg, som är en av årets jurymedlemmar.

Marcus Stenberg med vinnaren Jonas Brun

Vad är det, enligt dig, som är så bra med Skuggland? Har den något som de andra nominerade romanerna inte har?
Skuggland var inte boken med stort B i mitt hjärta inför jurysamtalen, jag tyckte att den var väldigt välskriven men det fanns inget som stack ut eller överraskade mig i berättelsen. Samtalen med de andra i juryn har däremot fått mig att se den mystik och de olika lager av berättelsen som finns gömd bakom vad jag först tyckte var en ganska vanlig uppväxtskildring i ett svenskt villaområde. Nu tänker jag på den som en deckare kombinerat med filmen En kärlekshistoria. Det är utan tvekan den bok som växer mest av att fundera på och bokcirkla om. Jonas Brun sa även att kompositionen var det han arbetat mest med eftersom han ville fylla den av berättelser med samma tema fast ur olika perspektiv.

Hur har din läsprocess sett ut? Hur många gånger har du läst de nominerade böckerna?
Jag försökte att läsa böckerna så nära inpå jurysamtalen som möjligt för att ha allt färskt i minne och känslorna inför varje bok intakta. Jag läste de också extremt långsamt och markerade upp stycken efter ett invecklat post it-lapp-system som jag inte själv begrep riktigt. Under tiden skrev jag massor av anteckningar som jag sen renskrev och läste om några varv och märkte sen upp extra viktiga passager med neonfärgade märkpennor ifall jag skulle få total blackout, vilket jag kände att jag hade fått timmen innan inspelning. Skuggland läste jag bara en gång. Ingenbarnsland och En storm kom från paradiset läste jag två gånger eftersom jag redan läst dem någon månad innan och behövde fräscha upp minnet.

Hur mycket påverkades dina åsikter av diskussionerna med de andra i juryn?
Mina åsikter stärktes faktiskt mest när någon attackerade ”mina” böcker. Det var roligt att äntligen få känna den tävlingsinstinkt som många känner när de följer en sport.

Vad var bäst med att vara med i romanprisjuryn?
Att jag trots min extrema nervositet för sociala situationer faktiskt vågade söka och vara med är jag jättestolt över vilket också lett till att jag vågat gå med i en bokcirkel efteråt. Vi i juryn blev väldigt varmt omhändertagna av de som jobbade med programmet på Sveriges Radio. Allt spelades in en helg i ett näst intill tomt radiohus och det var verkligen som att vara isolerade på en öde ö med bokälskande människor som lyssnade intensivt och värderade det man sa. Dessutom var det väldigt spännande att se hur man gör radio. Jag tycker verkligen att alla som gillar att läsa borde söka nästa år!

De nominerade böckerna till årets romanpris:
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru
Skuggland av Jonas Brun
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Förrädare av Ola Larsmo
Ön av Lotta Lundgren
Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff

Similar Posts:

• Vecka 6: award season
• Nobelpriset i litteratur 2020
• Skrivarkursroman
• ”Vissa handlingar är oförsvarliga, liksom vissa utsagor”
• Pod blir bok – men varför då?