Lova längtar alltid efter mer. Hon vill leva, fullt ut. Och så vill hon ju skriva den där romanen. Så hon åker som 16-åring på utbytesresa till Nya Zeeland för att se till att saker faktiskt händer. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Det finns mycket igenkänning i Charlotta Lannebos första ungdomsroman. […][...]

Astrid tror först att det är ett spöke som står vid sidan av sängen och tittar på henne, men när det rör sig mot henne och trycker ner henne mot kudden samtidigt som det lägger handen över munnen för att tysta hennes skrik, förstår hon att det inte är något vanligt spöke. Det här är […][...]