Det är bara att erkänna, jag föll inte nämnvärt för Mikael Niemis hyllade roman. Faktiskt. Och detta trots en träffsäker tidsskildringen från sextio- och sjuttiotalets glesbygdspajala, trots galna upptåg och vilda släktskrönor, trots PV-bilarnas backelitrattar och åkrarnas mandelpotatisar och fredagsfyllans plastdunkar. I boken får vi följa Niemis alter ego från fem års ålder tills han […][...]