”Det finns inga alternativ”, löd en av nyliberalismens grand old lady Margaret Thatchers mest berömda deviser och vad man än frågar våra egna folkvalda om idag tycks svaret bli något mummel om att det är det här som är att ta ansvar för Sverige. Det finns inga alternativ. Ska man plocka ut en devis för […][...]

Det är ofta mycket siffror när man läser om miljöproblem. Det blir kanske lätt så när någon försöker debattera med de ekonomer som haft ett hårt grepp om agendan de senaste åren. Ska man få plats i debatten så måste man tala det språk som gäller, eller hur? Det där kan man diskutera. Här är […][...]

Vart har egentligen ideologierna tagit vägen? Ni vet, de stora systemen av sammanhängande, politiska tankar, de som byggde på grundläggande föreställningar om människans natur, om vad som var rätt och fel? Jag vet att det är ett bra tag sedan ideologierna förklarades döda (någonstans kring Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning). Kanske är det bara jag […][...]

I takt med att den accelererande växthuseffekten har blivit erkänd i allt vidare kretsar, så har somliga intressen känt sig allt mer hotade. Det återspeglas också i bokfloran, i form av olika debattinlägg mot påstådda ”skräckscenarion” av vad som kan komma att hända som en följd av klimatförändringarna. I höstas publicerades exempelvis Stefan Fölsters bok […][...]

Kanske är det typiskt att det är Storbritannien som är ursprungsland för en bok som denna; en nation präglad av breda sociala klyftor, klasskamp, nyliberalism i Thatchers kölvatten och på senare år en huvudrollsinnehavare i det globala konfliktspelet. Detta är ändå nationen som genom Orwell gav oss 1984 och genom Moore och Lloyd gav oss […][...]

Stina Dabrowski är ett svenskt TV-fenomen och den skickligaste intervjuare jag vet. Hon har förmågan att vara trevlig och få den intervjuade att öppna sig, men ändå är hon aldrig feg utan frågar precis det hon och tittarna är nyfikna på. Dessutom är det något med hennes svenska vanlighet och brist på konstlad glamour som […][...]