Vi stod en stund tysta och försökte föreställa oss denna jättelika elefantfot, bilden av härdsmältan, en blandning av kärnbränsle, kontrollstavar, sand och betong i en lavaliknande stelnad massa. När den först påträffades av Kurchatovinstitutets komplexexpedition (en liten grupp fysiker som kröp omkring i radioaktivt damm bland ruinerna, med munskydd av bomullstyg) strålade den hundratals sievert […][...]

Jag tror det var geometrin som tvingade in naglarna i barken Rätvinkliga oböljande byggnader, precist rätvinkliga gatukorsningar, kvadratiska tv-skärmar, avlånga tv-tablåer och varje dag uppdelad i kvadratiska fält representerandes timmar. Timmar i ekorrhjulet. För kvinnan i Madeleine Hessérus roman Till Isola blir det plötsligt för mycket. Hon flyr staden, först längs vägarna, människans spretande konstruktioner […][...]