Nominerade är:

Till årets svenska skönlitterära bok – Mary av Aris Fioretos, Masja av Carola Hansson, Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, Rörelsen. Den andra platsen av John Ajvide Lindqvist, Spådomen. En flickas memoarer av Agneta Pleijel och Bli som folk av Stina Stoor.

Till årets svenska fackbok – Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren av Karin Bojs, Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta av Maja Hagerman, Monster i garderoben. En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates av Johan Hilton, Den sårade divan av Karin Johannisson, Knark. En svensk historia av Magnus Linton och Den nya staden. Utvandringen till Amerika II av Lennart Pehrson.

Till årets svenska barn- och ungdomsbok – Nu är det sent! av Emma Adbåge, Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson, Alla går iväg av Eva Lindström, Ishavspirater av Frida Nilsson, När hundarna kommer av Jessica Schiefauer och Din tur, Adrian av Kristin Lidström och Helena Öberg.

Än har vi inte hunnit recensera så många, men vi jobbar på det.

Vilka hoppas du på som pristagare?

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2018
• Nominerade till Augustpriset 2016
• Nominerade till Augustpriset 2017
• Augustpriset 2015
• Nominerade till Augustpriset 2019

De fanns naturligtvis också, men framåt slutet av 1800-talet var det inte främst möjligheten att få byta ut en åker mot en annan som lockade de svenska emigranterna. Det gjorde istället de snabbt växande storstäderna och kring förra sekelskiftet lär Chicago, till svenskättad befolkning räknat, ha utgjort Sveriges näst största stad.

Om Chicago handlar Den nya staden, den andra delen i journalisten Lennart Pehrsons trilogi om den svenska utvandringen till USA. ”Om svenskarna i Chicago”, borde jag kanske skriva, men jag har ofta känslan av att staden fascinerar Pehrson snäppet mer än själva de svenska invandrarna. Att Den nya staden är andra delen i en trilogi där jag faktiskt inte läst den första känns inte som ett handikapp alls. Snarare har jag svårt att föreställa mig hur den med sitt begränsade perspektiv skulle bilda en tredjedel av någon sorts emigranthelhet.

Inte för att inte Chicago fyller ut de nästan 500 sidorna. Den nya staden är en rik och mångfacetterad skildring av en stads himmel och helvete, av slum och skyskrapor, möjligheter och faror. Författarens fascination smittar av sig.

Pehrson har nog också gjort vad han kunnat utifrån ett tryckt material av historieböcker, självbiografier, skönlitterära skildringar, dagstidningar och annat (nej, jag kan inte låta bli att undra om man kanske kunnat få veta lite mer om de mest anspråkslösa invandrarna utifrån brevarkiv eller liknande) för att skildra både män och kvinnor, hembiträden och fabriksarbetare, fackföreningskämpar och entreprenörer – de som verkligen levde den amerikanska drömmen och de som tog stryk i jakten på den.

I skuggan av de skinande fasaderna, möjligheterna till enorm framgång, finns också en brutal kamp mellan arbete och kapital, korrupta politiker och en fullständigt godtycklig poliskår. Här finns bordeller och misär, alltid någon beredd att lura naiva nykomlingar, och motsättningar mellan olika invandrargrupper. Här finns en etnisk sammanhållning på gott och ont, och en paradoxal stolthet över det land man valt att lämna. Det är en värld av fängslande dubbeltydigheter och av snabb förändring.

Levandegjord blir den inte minst genom de journalistiska och skönlitterära inslagen, liksom av ett fint bildmaterial. Inte för inte blev den stramt men oerhört snyggt formgivna Den nya staden, tillsammans med föregångaren Den nya världen, utsedd till 2014 års vackraste böcker av föreningen Svensk Bokkonst.

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2015
• Slutet på en era?
• Augustpriset 2015
• ”Var stodo vi, om de ej varit till?”
• Små inblickar i en osminkad, men färgstark, annorlunda vardag

Årets nominerade i kategorin skönlitteratur är:

Tomas Bannerhed: Korparna
En far, en massa fåglar och så Klas mittemellan

”Klas kallar sin pappa far. De är ute efter far. Korparna är ute efter honom. Och Klas skräms av fars galenskap. Lika mycket som han skäms över att det är Agne som det klottras om som är hans far. Och samtidigt den här förälskade vänskapen. Jag grips som alltid av historier om barn som inte vet vad de känner, hur de ska känna och…” Läs mer

Carolina Fredriksson: Flod
Vidunderligt bra

”Mitt första intryck av Flod var att det var en krävande bok. Det var som en barriär omkring den, som låg kvar det första kapitlet ut. Jag som alltid hoppas mycket på debutanter blev om inte besviken men modfälld, tänkte att jag orkar inte med läsning som begär för mycket av mig. Ett kapitel senare var jag övertygad om att …” Läs mer

Eva-Marie Liffner: Lacrimosa
Språket blir en barriär

”Tintomara från Carl Johan Love Almqvists Drottningens juvelsmycke får eget utrymme när Eva-Marie Liffner gestaltar henne som Ros, Rose och mr Ross i romanen Lacrimosa. Vildbarnet har blivit lämnat på en gård i Finland. De första fem åren lever hon som en vilde innan Almqvist…” Läs mer

Sören Bondeson: En m³ jord
Himlajorden om du vill

”Bästa exemplet på begreppet högkoncept inom film måste vara actionrullen Snakes on a Plane. Den heter Snakes on a Plane och handlar om ormar på ett flygplan. Vad handlar Snakes on a Plane om, sa du? Jo, det är ett flygplan… och så plötsligt kommer massa ormar och skrämmer passagerarna. Den heter alltså Snakes on a Plane…” Läs mer

Amanda Svensson: Välkommen till den här världen:
”Snabbt, flyktigt och hänförande i Svenssonland”

”I Amanda Svenssons andra roman, efter hyllade debuten Hey Dolly, ger hon sig på att förnya det klassiska triangeldramat. Välkommen till den här världen: är ett särdeles ambitiöst projekt som har alla förutsättningar att misslyckas: ung och oerfaren författare tar sig an en genre där allt redan gjorts med ett språk som ingen är van vid…” Läs mer

Bengt Ohlssons Rekviem för John Cummings

Att det är två debutanter bland de sex, Carolina Fredriksson och Tomas Bannerhed glädjer jag mig extra åt. Det var längesedan man blev författare i och med sin andra bok och speciellt Flod är en av de starkaste debuter jag har läst på länge. Amanda Svenssons andra bok Välkommen till den här världen är redan omtalad och omskriven, recenison av den kommer snart här på Dagensbok. Det är vanskligt med gissningar, lättare och fegare med önskningar. Får jag hoppas så hoppas jag allra mest på Carolina Fredriksson, ska jag tro så tror jag allra mest på just Amanda Svensson eller möjligen Eva-Marie Liffner.

Årets nominerade i kategorin fackbok är:

Lennart Pehrson: Ni har klockorna – vi har tiden. USA tio år efter 11 september
Slutet på en era?

”Det har väl knappast undgått någon att idag är tioårsdagen för terrorattackerna mot World Trade Center och andra amerikanska mål. När detta skrivs är det fortfarande den tionde september, jag är redan less på 9/11 och gråtmilda teveinslag som får svenska nyhetsprogram att kännas kapade av amerikanska Fox News…” Läs mer

Lasse Berg: Skymningssång i Kalahari
Ge människan i dig en chans

”Om ni läste Lasse Bergs förra (lysande) bok, Gryning i Kalahari, eller såg dokumentären Jordens snällaste apa, har ni redan hört hans grundsats: vi homo sapiens är, innerst inne, goda. Vänliga, solidariska, generösa, pratglada. Vi är inte byggda för att vara störst, starkast, snabbast och tuffast, vi blev inte en av jordens…” Läs mer

Magnus Bärtås och Fredrik Ekman: Alla monster måste dö
Pyongyang med all-inclusive från 11.995

”Efter att länge ha varit en vitfläck på resekartan kan vi nu äntligen erbjuda en exklusiv paketresa till ett lika annorlunda som spännande resmål: Nordkorea. En resa där vi kombinerar storstadslivet i huvudstaden Pyonyang och bland annat besöker världens största idrottsanläggning, Runango May Day Stadium…” Läs mer

Elisabeth Åsbrink: Och i Wienerwald står träden kvar
Och allt som finns kvar ryms i en låda från Ikea

”När Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar släpptes i början av hösten tycktes varenda nyhetsreporter ha gett sig av till en Ikea-parkering i närheten. Där instämde möbelkunderna i hur förfärligt alltsammans var, och fortsatte sedan glatt att shoppa vidare. Huruvida man bör bojkotta storföretag eller inte är jag inte säker på hänger så…” Läs mer

Christel Kvants Trädets tid

Johan Svedjedals Spektrum – den svenska drömmen

Eftersom min läsning av facklitteratur är nästintill obefintlig har jag ingen aning om vem som skulle vinna det här priset. Desto lättare med en gissning, kanske Lasse Berg eller Elisabeth Åsbrink?

Årets nominerad i Barn- och ungdomslitteratur är:

Jessica Schiefauer: Pojkarna
Boys will be boys? Girls will be boys? Hm.

”Någonstans i yngre tonåren slukade jag en bok med titeln Avsnoppad. Romanen, av David Thomas, handlar om Bradley, en man som sövs ned på ett sjukhus för att få visdomständerna bortopererade. Av en slump – eller snarare på grund av nyligen varslade vårdbiträden som varit ute och supit på lunchen” Läs mer

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Cirkeln
Häxorna vs demonerna

”Vid det här laget har väl knappt någon missat vårens litteraturhajp Cirkeln som är första delen i en trilogi av författarduon Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Att det är just en ungdomsbok som står för den gör den mer välkommen, men jag har alltid varit skeptisk inför hajper. När jag började läsa hade jag ännu inte…” Läs mer

Sara Lundberg: Vita streck och Öjvind
Om längtan till något som är viktigt

”I berättelsens fokus står huvudpersonen Vita. Hon är flickan som står för ordningen i bokens universum när hon baklänges målar de vita strecken på vägarnas mittlinje. Detta pågår tills det en dag kommer en pojke farande – rakt ner i hennes färgpyts. Det är Öjvind som kommer, och plötsligt blir strecken…” Läs mer

c

Lotta Olssons Konstiga djur

Maria Nilsson Thores Petras prick

Att Cirkeln blivit nominerad glädjer jag mig åt på många sätt, inte bara för att det är en fantastisk bok som bara blir bättre och bättre för varje gång jag läser den, utan för att den nomineringen öppnar för fantasy, andra världar och magi. Det är viktigt för att den litteraturen som så länge verkat underifrån nu blir tagen på allvar och insläppt i de litterära finrummen. Vita streck och Öjvind fick toppbetyg så sent som i lördags av vår gästrecensent här på Dagensbok. Det borde vara dags för en bilderbok i barn- och ungdomskategorin så kanske ligger ändå Sara Lundmark bäst till. När jag läste Pojkarna kände jag mig mest ett steg efter, jag kom inte åt den, skrämdes mest av den. Så ska jag hoppas så hoppas jag på Cirkeln, ska jag gissa så gissar jag på Vita streck och Öjvind.

Vad tror du?

Similar Posts:

• Himlajorden om du vill
• Augustpriset 2011
• Om längtan till något som är viktigt
• 10 i topp januari 2012
• Vecka 19 på dagensbok.com – minicirkel om Cirkeln och mycket mer

Inte desto mindre är den elfte september 2001 förmodligen en dag som förändrade världen. Terrordåden ledde ju trots allt till två extremt utdragna krig, det ännu mer vaga ”kriget mot terrorismen”, med inskränkningar i mänskliga rättigheter som fortfarande är svårt att överblicka konsekvenserna av, samt inte minst en katastrofalt skuldsatt amerikansk ekonomi som mycket väl kan rita om den politiska världskartan för all framtid.

Om detta skriver Lennart Pehrson, svensk journalist som sedan mitten av 1980-talet varit bosatt i New York, i ”Ni har klockorna – vi har tiden”. Titeln kommer från ett afghanskt ordspråk som ska förklara varför detta sönderbombade ökenland ändå gång på gång får imperier att stånga sig blodiga.

Det är dock knappast på Afghanistan i sig – eller Irak, för den delen – som fokus ligger. Pehrson tecknar istället en bred skildring av amerikansk politik kring det senaste decenniet. Ibland får jag till och med för mig att det här med elfte september mest blivit en passande ram som borde sälja böcker. Det tar också en god stund innan jag tycker att boken tillför något som helst till alla de rapporter om USA som det senaste decenniet matat oss med, men så småningom börjar jag uppskatta försöket att knyta ihop nutidshistorien, att dra linjer mellan prickarna i allt det där som jag lite irriterat tänker att jag ju redan vet.

Det är politik och ekonomi som är Pehrsons huvudsakliga områden, och det är där boken har sin styrka, även om han också skriver kapitel om exempelvis populärkulturen efter elfte september. Han jämför presidenter och rådgivare, han diskuterar det tungrodda politiska systemet, säkerhetstjänsterna och varför amerikaner är så benägna på konspirationsteorier. Han tecknar de många paradoxerna i amerikansk historia, å ena sidan den stolta smältdegeln och nationen byggd av invandrare och å andra sidan rasism och främlingsfientlighet; å ena sidan patriotismen och å andra sidan misstänksamheten mot den egna staten; å ena sidan idén om USA som demokratiskt föredöme och å andra sidan en solkigt diktaturkramande utrikespolitisk historia.

Enormt djuplodande blir det kanske inte, men överblicken är inte dum. Möjligen skulle jag önska att Pehrson i större utsträckning kunde göra den amerikanska högern – de senaste åren inte minst med teaparty-rörelsen i högljutt centrum – mer begriplig, men det är kanske ett övermänskligt uppdrag?

Klart är i alla fall att Barack Obama tog över en sörja som blir ytterst svår att resa sig ur. Löftena om öppna terroristrättegångar och stängda fångläger fick stryka på foten inför möjligheten att vittnesmål avlagda under tortyr kanske inte håller i en civil domstol. George W Bushs exceptionella ekonomiska politik av stora krigssatsningar kombinerat med stora skattesänkningar gör att USA kanske vare sig kan fortsätta med den ständigt expanderande konsumistiska livsstilen eller den politiska position det vant sig vid. Och vad innebär i så fall det för resten av världen?

Nej, det är väl få dagar som kan tävla med elfte september i allt detta. Sista ordet om vad den där dagen för tio år sedan egentligen inneburit är säkerligen inte sagt än, men kanske är det faktiskt dags att börja försöka greppa det.

Similar Posts:

• Den amerikanska vänstern
• Det politiska spelet
• Min president var svart
• En rak vänster mot Bush
• Skrämmande läsning om mäktigt parti