Det är en kulturgärning av rang som Carina Burman utfört genom att skriva den djuplodande biografin Djävulspakten: Gösta Ekmans liv och konstnärskap. Som den forskare hon är, låter hon en diger notapparat texten igenom hänvisa till en källförteckning på tolv sidor. Märkligt nog har det tidigare, under de senaste 70 åren, inte skrivits någon biografi […][...]

Bästa Sverige heter Sven Wernströms nya bok, med underrubriken ”Vad vi alla bör veta för att återerövra den svenska välfärden – bland annat”. Och det är kanske det där ”bland annat” man bör ta fast på. Lite avigt känns det nämligen när Wernström, som i Bästa Sverige totat ihop en bok bestående av recensioner, inleder […][...]

En sådan kontrasternas man, läser jag gång på gång i recensionerna av Klas Gustafsons biografi över Gösta Ekman. ”Snubblande och grubblande.” Rolig och allvarlig. Folklig och smal. Politiskt engagerad, framgångsrik och tvivlande. Någonstans i början av Gösta Ekman. Farbrorn som inte vill va’ stor har titelpersonen blivit professor i scenisk gestaltning vid teaterhögskolan och undervisar […][...]

Man går Kung Oscars väg i Malmö (Oscar = revolutionsmarskalken Bernadottes arvinge) etthundratal meter efter det man förlorat ur sikte Stadsbibliotekets upplysta kub med böcker och hamnar då vid en öppen plats, gräsbeklädd, stolta träd runtenom, Milles Pegasus vid parkens mäktiga damm, ett buskage för bögeri, och just där finns en musikpaviljong som förmodligen uppfördes […][...]