Första dikten i Stina Johanssons diktsamling I gläntan på förut, som år 2007 utkom på det lilla förlaget Barqaz, går så här: När längtans vår slog rot, sov en liten vide-ung där, i gläntan på förut Den gulliga tonen provocerar mig lite, varför tenderar poesi förlagd i naturmiljö att vara så förhärligande och mysig? Svaret […][...]

Ekorren svänger sig från gren till gren, smattrar och tjattrar. Den är blixtsnabb, den är söt. Den har pliriga, guldbruna korinterögon. Likadan är Helena Olsson poesi i "Ekorrar Monolit You". Här står utropstecknen som granskott i backen. Stroferna kastar sig in i varandra och det är lek och lust och bus mest hela tiden. Grammatiken […][...]