Året är 1977, och en ung Gérard Hervé Polisset arbetar på en annonsbyrå i Stockholm efter att ha studerat på Konstfack. Men det är också, och på längre sikt lite mer betydande, året då punken kom till Sverige. Punken, en ny frisk fläkt i landet som hade fastnat i träsket mellan proggen och discon. I […][...]

”Konst för konstens egen skull” är en gammal devis som inte stod särskilt högt i kurs på 1960- och 70-talen. Konsten, menade fler och fler, verkar alltid i ett sammanhang, i samhället. Och om den inte ifrågasätter eller till och med försöker omstörta det samhället, så verkar den istället bevarande, passiviserande eller fördummande. Progressivt eller […][...]

I inledningen till Noll Noll. Decenniet som förändrade världen gör Anders Rydell en rolig och träffande liknelse mellan tid och skokartonger. Vi förenklar vår förståelse av en tidsperiod till vad som går att stoppa ner i den kartong som det står ”00-talet” eller ”80-talet” eller ”60-talet” på. Mänsklig verksamhet följer dock sällan fyrkantiga tidsindelningar – […][...]

Född som jag är 1980 har jag aldrig haft några problem att romantisera 68-rörelsen. Sen vet jag ju naturligtvis att saker aldrig är så där skimrande rosenröda och enkla på riktigt, och hade jag inte vetat det förut så skulle jag göra det nu, efter att ha läst Håkan Lahgers bok om musikrörelsens uppgång och […][...]

Är man någorlunda insatt i hur mediabranschen fungerar så finns det inget nytt att hämta i denna bok. Här blottas alla skumraskaffärer som försiggår bakom kamerorna: lobbyism, ankdammspolitik, förvanskande av sanningen, hemliga karteller, skelett i garderoben, hänsynslöshet och ärelystnad. Och så mycket mer som kanske inte alltid matchar de tio budordens ideal. Snarare är det […][...]